Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet, Augusti - De nyaste forskningarna rörande den skandinaviska odlingens ursprung. Af E. Ch. Brag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
uti högarna, och liken begrofvos brända under den äldre tiden.
1 Danmark brändes visserligen äfven liken under bronsåldern, men
de högar, som i Sverige och Norge ligga utom stendyssernas gräns,
ha nästan ingen likhet med den danska bronsålderns; denna gräns
är för öfrigt äfven gränsen för bronssakernas förekomst. När
man från det sydvestliga Sveriges landskaper drager mot norr eller
mot öster längre in i landet, möter man forntidsminnen fullkomligt
olika dem, man först sett Den ymnigare tillgången på sten än
på mulljord har haft inflytande på grafhögarnas yttre beskaffenhet,
så att jordhögarna blifvit lägre än i Danmark och högar till större
delen bestående af stenar de förherrskande. I Danmark finnes
nästan ingenstädes någon motsvarighet till de uti Sverige på höga
klippspetsar i så ymnig mån förekommande »stenrören» d. v. s.
högar, som sakna jordbetäckning och bildas af en sammankastad
hop stenar, i hvars botten träffas en aflång stenkista. De äro
stundom mycket stora, t. ex. tio fot höga eller ännu högre och
femtio fot i diameter. Vida mindre, men likaså talrika äro de till
en del med jord blandade stenhögarna, som äro uppförda af helt
små sammanhopade stenar. Vanligen äro de runda eller aflånga
och inhägnade af en stenkrets, men äfven fyrkantiga och trekantiga
sådana högar förekomma Äfven finnas runda stenkrets ar eller
fyrkantiga stensättningar, som omgifva jordblandade stenhögar,
hvilka man kallat domringar och stridsplatser; men att de äro
grafvar, ser man deraf, att de ligga många jemte hvarandra och
att de innehålla lerkrukor med brända ben och aska samt andra
fornsaker. Till Sveriges märkligaste forntidsgrafvar höra
skepps-högarna. En dylik är en lång mot ändarna spetsigt sluttande
stensättning, som i de flesta fall är fylld med småstensblandad
jord. 1 hvar ända finnes en hög, upprätt stående sten, hvarigenom
förstäf och akter antydes, och på flera stensättningar föreställer
en i midten stående sten masten och flera rader små stenar, som
gå tvärsöfver stensättningen, roddarbänkarna. De flesta sådana
måste vara vikingagrafvar, men en och annan kan ha blifvit
upprest till minne af någon sjöträffning. — Med undantag af de
väldiga kungshögarna vid Gamla Upsala äro grafhögarna, såsom förut
antydts, mycket låga, och sällan anträffas i dem större byggnader
af sten eller trä. De norska jordhögarna äro. i allmänhet taget,
mera storartade och innehålla icke sällan flera träbyggnader, hvari
dyrbara fornsaker lagts; detta gäller äfven om de norska stenrösen.
För öfrigt är likheten mellan Sveriges och Norges grafhögar
iögonfallande. De ha ej blott för dem karakteristiska yttre former,
utan skilja sig äfven med afseende på innehållet från de danska,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
