Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet, Augusti - Anmälningar - Svensk fornkunskap (Antiqvarisk tidskrift för Sverige. 2. Samlingar till Skånes historia, fornkunskap och beskrifning). Af —rn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Delen slutas med en uppsatø af riksantiqvarien Hildebrand:
Till hvilken tid och hvilket folk höra de svenska hällristningarna
hänföras? Som bekant har denna fråga alltifrån hällristningarnas
första upptäckande framkastats, och fullständiga försök till hennes
besvarande ha lemnats af A. E. Holmberg, hvars stora förtjenst
det alltid blir att ha samlat afbildningar af flertalet sådana, samt
af Brunius, som länge sysselsatt sig med ämnet och året före sin
död (1868) utgaf ett Försök till förklaring öfver hällristningar.
Dessa föregångares åsigter underkastar författaren en kort
granskning, af hvilken till en början framgår att Holmbergs antagande
ir ohållbart. Hällristningarna kunna icke härleda sig fän 500—900
e. Kr. eller den yngre jernåldern, en tid, då Skandinaviens
innebyggare befunno sig på en vida högre grad af odling än som låter
förena sig med dessa ristningars råa arbete och okonstnärliga
framställningar. Åtskilliga omständigheter motsäga deras tidiga ålder,
men endast skenbart. Så afbildningar af boskapsskötseln, åkerbruk,
90m verkligen ej var obekant ens för stenålderns folk; vidare
fartygen, som ingalunda behöfva vara drakskepp från vikingatiden
o. s. v. Det tillförlitligaste intyget på åldern skulle
vapenformerna vara. Men tyvärr lemna de af Holmberg och Brunius
meddelade afbildningarna föga tillfälle att studera dessa, alldenstund
de ej upptaga några för en viss tid utmärkande vapen eller former.
Det enda undantaget skulle vara sköldarne, en centralpunkt
om-gifven af koncentriska ringar, hvilken form tillhör bronsåldern.
Sä mycket mer afgörande äro de bilder som förekomma på några
1867 i Östergötland upptäckta hällristningar vid Ekensberg nära
sjön Glan. Samtliga de här utförda afbild ningarna af svärd, sköldar,
skepp bära den tydligaste prägel af bronsålderns föremål; till och
med dubbelspiralen återfinnes flerestädes. I synnerhet
sammanställningen af svärdsbilderna med teckningar af verkliga bronssvärd
i statens museum är upplysande och i sak fullt bevisande. På
goda grunder anser förf. Sveriges öfriga hällristningar tillhöra
samma skede som de nyfunna; särskildt fartygens 9kapnad lemnar
bevis härför. Skulle man vilja framställa den nära till hands
liggande invändningen, att de föremål som sålunda afbildats utgöra
minnen af segrar och sålunda tillhört ett besegradt folk, ej segrarne,
sä föredrar han i alla händelser Brunii antagande, att
hällristnin-garne böra föras till stenåldern. Detta antagande stöder sig
väsentligen på den rent tekniska upplysningen att arbetena i hällarne
ganska väl kunnat utföras endast med stenverktyg. Oss synes
dock som om detta medgifvande ej vore så synnerligen nödvändigt,
a tan att man ganska väl kan antaga de båda stridande folken ha
innehaft samma kulturgrad, en åsigt åt hvilken äfven förf. synes
luta, ehuru han ej bestämdt uttalar henne.
Den tidskrift som Föreningen för Skånes fornminnen och
historia under fjoråret begynte lofvar att blifva af mer än vanligt
värde för hvar och en som närmare vill forska i detta landskaps
egendomliga och rikhaltiga historia. Första häftet omfattar en
samling historiska handlingar rörande Skåne och dess tillgränsande
landskap. Märkligast bland dessa torde de consuetudines canonicee
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
