Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet, September - Religiösa stridsfrågor i nutiden. I. Af Carl von Bergen - 1. Inledande betraktelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skulle väl vilja tillbakavisa heune? Hvem skulle djerfvas rycka
henne från sina bröder eller från sig sjelf? Hon är vårt väsendes
yttersta grund, så sannt mensklig och naturlig, men tillika så
djupgående och for det oinvigda ögat svårläslig, att menniskorna
i sin hänförelse hafva ansett henne såsom öfvernaturlig och
öfver-mensklig.»
Se der hvarföre den frisinnade kristne i våra dagar går att
sluta sig till Jesu skola, icke till honom såsom Messias, det eviga
ordet, den andre personen i treenigheten, men till honom såsom
menniskans son, den milde och af hjertat ödmjuke mästaren, som
skänker ro åt själen, den mästaren, hvars kärlek till Fadren och
ömhet mot de minsta af sina bröder lyftade honom till en sådan
sedlig höjd, att han kände sig såsom den högt älskade sonen, för
hvilken Fadren icke hade några hemligheter i fråga om allt, som
var renhet, godhet, helighet Denne är den sanne, den evige Jesus,
han, som grundat sin religion på samvetet och för menskligheten
öppnat himmelrikets portar. Om hans språk icke är det språk,
som talas af Guds sannskyldiga barn, hvar skall man väl då finna
det? Hvad beträffar oss, som man anklagar för att hafva en väl
bred måttstock till att mäta dessa saker med, så tro vi att det
gifves mångfaldiga sätt, hvarpå man kan vara kristen. Man kan
vara det till andan eller till bokstafven. Man kan vara det med
Jesus, med Paulus, med Johannes, med de alexandrinska teologerna,
med lärarne i Sorbonne, med antagande af hela traditionen, såsom
den katolska kyrkan påbjuder. Synes det icke, som det att
vara kristen med Kristus allena, hemtande sin ingifvelse endast
från hans anda och hans föredöme, vore det bästa, det mest
kristliga sättet att tillhöra kristendomen? Hvad som förefaller oss hårdt
och nästan förhatligt, det är vännernas af bokstafven
ofördragsamhet mot vännerna af andan, det är påståendet, att man i och
med det att man allt mer och mer närmar sig härden för den
religiösa tron, Kristi sinnelag, för att ur det hemta värme, lif och
renhet, likväl aflägsnar sig från Kristi låra.
Sådan läran är sådan är kyrkan: oinskränkt frihet under
lagen eller rättare under Kristi anda. Det är fortfarande Kristi
anda som närer och vidmakthåller dessa nya kristnes religiösa lif;
men mellan sig sjelfve och Kristus tillstädja de ingen medlare, vare
sig af bekännelseskrifter eller kyrkliga myndigheter.
Sålunda samla sig då vår tids religiösa stridsfrågor inom
kristenheten uti den afgörande hufvudfrågan om seger åt den gamla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
