Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet, September - Religiösa stridsfrågor i nutiden. I. Af Carl von Bergen - 2. Blick på missionsväseodet i våra dagar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gifvandet) samt den på föregifna umbäranden grundade
sjelfför-gudningen skildras här med stöd af intyg ur missionärernas egna
berättelser.» (a. st. sid. 385).
Langhans’ bok framkallade naturligtvis häftiga motsägelser
från det ortodoxa lägret, tillägger Nippold, men samvetsgranna
vänner af missionen, sådana som Hagenbach och Zittel, hafva
öppet uttalat att missionsväsendet befinner sig vid en vändpunkt
Och Langhans sjelf kunde ej på bättre sätt sluta sin andra till
afvärjande af de mot honom riktade angreppen författade skrift
Pietismus und äussere Mission vor dem Richter stuhl ihrer
Ver-theidiger (1866), än med dessa ord till motståndarne: »I stån inför
den stora krets af domare, som benämnes den kristna
församlingen. Hennes dom kan ej vara oviss. Men jag instämmer Eder
inför en annan domstol: Edert eget samvetes. Jag uppfordrar
Eder att sjelfve göra det I hittills endast predikat för andra: sann
bot och bättring.»
Vilja vi nu med stöd af det ofvan anförda falla ett
slutomdöme öfver våra dagars missionsväsende, så är tydligt, att detta
ej kan blifva särdeles fördelaktigt för »omvändelsearbetets»
egentlige ledare. Deras kortsynthet och bristande kännedom af
men-niskonaturen torde få anses som förnämsta orsaken till
kristendomens ringa utbredning bland hedningarne. Icke förr än en
grundlig förändring vidtagits i missionärernas predikosätt och hela
uppträdande skall Kristi lära kunna höjas ur sin nuvarande, hvad
bekännareantalet beträffar, underordnade ställning bland
verlds-religionema. Låt vara att missionens oförtrutne resenärer årligen
kunna inrapportera ett större eller mindre antal nyomvända bland
de folkslag, der »både män och qvinnor gema gå in på att
mottaga dopet för en skänk af några fargade bandstumpar, eller
dylikt» — hvilken betydelse kan väl tillmätas sådana segrar,
jem-förda med de upprepade nederlag vår kyrkas sändebud nödgas
utstå vid beröringen med de mera bildade hedniska folken? Huru
litet är ej i det stora hela vunnet dermed, att här och der några
vilda horder låta sig af missionärerna öfvertalas att bortkasta sina
klumpiga gudabeläten, så länge de nationer, hvilka äro i besittning
af högre förståndsskärpa och en egendomlig kultur, med samlad
kraft spärra vägen för den nya religionens förkunnare? Här
uppstår då en brottningskamp på lif och död, och den tid ligger ännu
i ett aflägset fjerran, då dogmlärans apostlar skola lyckas på
öf-vertygelsens väg betvinga Kongfutses och Sakjamunis efterföljare.
För ämnets närmare belysning öfvergå vi nu till en kortfattad,
skildring af den europeiska bildningens och kristendomens
fram-tidsutsigter bland kulturfolken i den stora orienten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
