Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet, September - Herr von Bismarck och borussianismen. 1. Af A. Hedin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de ryska härarne inryckte i Polen, då förenade sig Preussen med
den angripare, mot hvilken det genom 1790 års traktat förbundit
sig att bistå Polen. Preussen hade så godt som påtrugat Polen
sin vänskap, i början af underhandlingarna förklarade Fredrik
Vilhelm II att, om också ett förbund ej komme till stånd, han
likväl ej skulle öfvergifva polackarne, hvilka tryggt kunde »förlita
sig på hans karakter och tänkesätt samt derpå, att han nogsamt
kände sitt eget verkliga intresse». När omkring ett år efter
traktatens afslutande rykten spridde sig i Polen om en tillämnad ny
delning, lät han genom sin legationssekreterare i Varsjava baron
Goltz i de starkaste uttryck uttala sin häpnad öfver denna gemena
dikt och försäkra om sitt fasta beslut att motsätta sig hvarje
sådan plan. Han hade sedermera såväl i bref till polske konungen
som genom Goltz inför riksdagen framfört de varmaste
lyckönskningar med anledning af statsförändringen. Nu derimot, efter den
ryska krigsförklaringen, när Polen tog 1790 års allians i anspråk,
förklarade han att statshvälfningen af 3 Maj 1791 egt rum utan
hans vetskap, att han aldrig ämnat upprätthålla den nya
författningen, och att under de förändrade omständigheterna traktaten
ej mera vore tillämplig. I början af år 1793 skickades en
preussisk armé till Polen, hvilken ockuperade de landsträckor som
rys-same, efter långt förut uppgjordt aftal med Preussen, lemnat
obesatta. I andra delningen fick nu Preussen 1,061 qv.-m. med
half-annan million inbyggare; — genom egenmäktig flyttning af gränsen
hade Fredrik H ökat sitt i första delningen vunna rof med
ytterligare 164,000 polska undersåter. När polackarne år 1794 reste
sig under Kosciuszko, blef preussiska arméen lika skymfligt jagad
ur Polen, som två år förut från Champagne, men ryssarne under
Suvorov kufvade resningen, och i Polens sista delning år 1795 fick
Preussen, efter högst förödmjukande underhandlingar, såsom en
nådegåfva af Katarina åter ett stycke polsk mark, ungefär n. ö.
delen af n. v. Kongresspolen. Preussens herradöme räckte till
1806, då nederlaget vid Jena derpå gjorde en ända med
förskräckelse.
I de sedan 1773 efterhand vunna polska besittningarna hade
Preussen allt ifrån början gripit sig an med ett ihärdigt
förtysk-ningsarbete, hvartill särskildt hörde att ruinera den polska adeln
och presterskapet. Fredrik II gjorde redan sitt bästa genom att
indraga starostierna, stora polska kronlän, till staten; likaledes tog
han de andliga godsen så till vida i beslag, att presterskapet fick
nöja sig med en viss årlig aflöning efter regeringens godtfinnande.
Efter resningen 1794 konfiskerades en stor massa jordegendom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
