Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet, September - Sägnen om Sigurd Fåfnesbane och sägnens uttydare. Af C. G. Estlander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Loke och Höni en dag vandrade vid Andvara-fors, dödade Loke
en utter, hvars skinn de medtogo. På aftonen, då gudarne hunnit
till Hreidmars gård, igenkände denne sin sons skinn och tog dem
till fånga, fordrande i skadestånd så jnycket guld, som utterskinnet
kunde rymma och dertill så mycket som kunde åtgå till att täcka
detsamma. Loke tog då Ranes nät och gick till forsen, der
dvärgen Andvare uppehöll sig under skepnad af en gädda. Dvärgen,
fången uti nätet, måste lösköpa sig med allt sitt silfver och guld
och dertill ännu en liten ring, den han fåfängt sökte fördölja.
Förgrymmad lade då dvärgen den förbannelsen på skatten, att han
skulle bringa förderf åt tvenne bröder och åtta furstar, och Loke
lofvade villigt framföra förbannelsen. Denna förfelade också icke
sin verkan, ty Hreidmar blef för skattens skuld dräpt af sina
söner, den vilde Fåfne och dvärgen Regin. Den förre lade sig att i
gestalten af en förskräcklig drake hvila på guldet, utan att gifva
någon del åt brodern, hvilken begaf sig till konung Hialprek i
Danmark.
Vid dennes hof uppväxte den unge Sigurd, son af Sigmund,
konung i Frakkland, hvilken fallit i strid mot Hundingsönerne.
Sedan Sigurd, hvilkens uppfostran anförtrotts åt den smidkunniga
dvärgen, vuxit till och sedan han först på Hundingsönerne hämnat
sin fader, följde han Regins uppmaning att bege sig till Gnitraheid
och dräpa Fåfne. Om det var den illfundige dvärgens mening att
åtkomma guldet, genom att derpå förgöra redskapet för sin hämd,
så blef han förekommen af Sigurd, hvilken smakat på drakens
hjerta och derigenom lärt sig tyda fåglalåt. Med skatten lastad
på den gode Granes rygg drog hjelten söderut, befriade valkyrian
Sigrdrifa, som han fann inom en af flammor omgifven sköldborg
af Odin försänkt i slummer, och som han sedan återfann som
Brynhild hos Heimi. Han trolofvade sig med jungfrun, gifvande
henne Andvares ring, och fortsatte sin färd. Ankommen till
Rhein-trakten till konung Gjukes borg blef han väl imottagen och ingick
fosterbrödralag med Gunnar och Hogne, Gjukes söner. Han
lyssnade äfven till drottning Grimhilds förslag och imottog, förgätande
sin åt Brynhild gifna tro och lofven, Gjukedottern Gudruns hand.
Han gick äfven derhän, att han i Gunnars gestalt och namn
genomred än en gång flammorna kring valkyrians borg för att sålunda
vinna henne åt den äldste Gjukesonen. Vid det Sigurd i
sköldborgen trenne nätter hvilade vid hennes sida, hade han sitt svärd
imellan sig och jungfrun, men Andvares ring tog han oförmarkt
af hennes finger och ditsatte en annan. Under en tvist, som
uppstod mellan drottningarna, blef ringen det bevis som öfvertygade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
