Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet, September - Anmälningar - Nya bidrag till frihetstidens och Gustaf III:s historia (Klinckowström, F. A. v. Fersens Historiska skrifter. Malmström, Om ämbetsmännens ställning till riksdagen under frihetstiden). Af E. V. Montan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
strider och förvillelser, ära och nederlag, hvad upplefde de icke?
Eller desse, som vuxo upp under den senare frihetstidens olyckor,
som sågo en, efter hvad flertalet af svenska folket hoppades,
lyckligare tid gry med den år 1772 stärkta konungamakten, men sedan
måste åskåda konungamaktens nva missbruk, Anjala-förbundet,
frihetens undertryckande och despotismens urartande i Gustaf IV
Adolfs händer, samt slutligen fingo upplefva denne konungs
störtande och 1809 års nya statsskick, hade de icke i den bästa af
skolor, lifvets och erfarenhetens, förvärfvat en skatt af politisk
insigt, sådan den sällan faller på en enda mansålders lott? Också
var det denna småningom mognade insigt, hvilken satte 1809 års
grundlagsstiftare i stånd att för den tid, som sedan förflutit,
be-trygga statslifvets lugna utveckling utan afbrott af periodiska
revolutioner.
Fredrik Axel v. Fersens lifstid omfattar ingen ringa del af
denna intressanta utveckling. Född 1719 hade han gemensamt
födelseår med frihetstiden och han afled först tvenne år efter
Gustaf III:s mord. Också erbjuda hans skrifter en ganska trogen
spegelbild af i fråga varande tid, af dess olikartade sträfvanden och
rörliga verksamhet.
Den ensidiga och vanställande uppfattning af tidskiftet från
1719 till 1772, som länge varit och ännu törhända är den vanliga,
godkännes icke af de utmärkte historieskrifvare, som för
närvarande äro sysselsatte med genomforskandet af denna tids häfder.
Professor C. G. Malmström har i sitt förträffliga arbete öfver
frihetstidens historia kommit till en annan uppfattning af denna tid
och till helt nya resultat i många punkter; och Fryxell har följt
i hans fotspår, godkänt hans slutsatser samt ytterligare befäst eller
vidgat det nya betraktelsesättet.
Fryxell har påpekat några anledningar till att frihetstiden
blif-vit så ogynsamt bedömd. Månne icke han har ratt uti, att
många anklagelser mot det dåvarande regeringssättet hafva
härflutit från konungskhetens ovilja mot det fria statsskicket, eller
ifrån ofrälse ståndens ovilja mot adeln? Han anmärker vidare, att
man gifvit sjelfva regeringssättet skulden till de olyckor och brott,
hvilka ofta voro följder af det sätt, hvarpå dess ledare gingo
till väga, och sålunda framstält som fel i principen hvad som
egentligen var fel hos personerna, och att man i sammanhang
härmed oaktadt den stora olikheten imellan tidehvarfvets skiften före
och efter 1738, hopblandat dem till en skenbart likartad massa,
hvilken man derpå i klump karakteriserat genom hopadt anförande
af det sämre tidskiftets lyten och misstag.
Ett resultat af Malmströms och Fryxells granskning af
frihetstidens häfder är att tidens olyckliga utgång tyckes böra tillskrifvas
icke så mycket felen i grundlagarne, som åtskilliga samverkande
ogynsamma omständigheter. Till dessa höra de regenters
personligheter, som då sutto på Sveriges tron, den gamla
ståndsrepresentationens brister, det stora flertalets bristande bildning och omogenhet
för ett så fritt styrelsesätt, hemliga utskottets maktinkräktningar och
tysthetskrämeriet i allmänhet samt den härmed sammanhängande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
