Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet, September - Anmälningar - Nya bidrag till frihetstidens och Gustaf III:s historia (Klinckowström, F. A. v. Fersens Historiska skrifter. Malmström, Om ämbetsmännens ställning till riksdagen under frihetstiden). Af E. V. Montan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förening mellan representationen och embetsmannaverlden sattes
kontrollen öfver embetsverk och styrelse i fara, och byråkratien
var så mycket mera öfvermäktig, som hon saknade kontrollen af
tryckfrihet och en icke obetydlig del af rikets tjenster tillsattes
genom riksdagen sjelf.
Strängt klandrar Malmström de grundfel i regeringssättet, som
l&go i riksdagens öfverhandtagande allmakt och lagstiftarens
sättande öfver lagen. »Men», anmärker han, »vid de hårda omdömen,
som rftttvisligen om denna tid fällas, bör man dock ej förgäta att
den i vissa afseenden höll på att arbeta på sin egen förbättring.»
Så förbödos alla ansökningar om tjenster och klagomål öfver
pre-jndice hos ständerna; så inskränktes sekreta utskottets
maktfullkomlighet, så blef tryckfrihet grundlagd, allt samman genom 1765 års
ständer.
Ståndsrepresentationens brister kunde tiden derimot icke
af-hjelpa; de skulle längre sträcka sin skadliga inverkan och ännu
en gång bidraga att draga enväldet öfver vårt land. För de flera
gånger ifrågasatta förbättringarna i regeringssättet satte redan
misstroendet till Lovisa Ulrika och Adolf Fredrik helst efter 1756 års
riksdag oöfvervinneliga hinder i vägen. Hvad ändtligen angår det
skamliga lyte, som rågade tidens syndamått och i främsta
rum-met gjorde 1772 års revolution nödvändig: vi mena mutsystemet,
påminner Malmström, huru på denna tid öfverallt statslifvets
verksammaste drifkraft ansågs vara att muta och mutas; och den
historiska billigheten kräfver att döma vår tidiga parlamentariska
styrelse i jemföreise med de samtida förhållandena.
Docenten Arnberg har i sitt förtjenstfulla arbete om
frihetstidens politiska ekonomi kommit till den slutsats, att denna tid väl
förtjenat det vitsord att ärligt och med kärlek hafva sökt främja
landets blomstring och välstånd; han har framhållit tidens rika
lifaktighet äfven på den ekonomiska litteraturens område, något
som man ytterst måste tillskrifva det jemförelsevis stora mått af
politisk frihet, som trots alla sekretessens missbruk dock medföljde
författningssystemet.
Ty det måste så vara! Medan enväldet nedtrycker ett folks
fria verksamhet och fjettrar dess kraftutveckling, väcker friheten
de slumrande krafterna, frigör och lifvar dem till ansträngningar
och täflan.
Hvad särskildt nyssnämnda 1765 års ständer angår, säger
Arnberg, att de förtjena äfven i afseende på den allmänna
hushållningens ordnande mera loford än de hittills fått åtnjuta; de leddes
icke af en blind reaktion mot hattarne, utan hade i åtskilligt en
sundare uppfattning än desse deras föregångare.
Tengberg, hvilken åtminstone icke till sin bild af
frihetstiden begagnat för ljusa färger, då man beskyllt honom att i henne
alltför mycket vilja se den mörka bakgrund, mot hvilken
Gustaf III:s gestalt till sin fördel kan afteckna sig, framhåller med
rätta i sina anmärkningar om frihetstiden dess förtjenster om
utvecklingen af våra fria statsformer; 1810 års riksdagsordning är
i det mesta blott en afbild af frihetstidens, och först ifrån denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
