Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet, September - Anmälningar - Nya bidrag till frihetstidens och Gustaf III:s historia (Klinckowström, F. A. v. Fersens Historiska skrifter. Malmström, Om ämbetsmännens ställning till riksdagen under frihetstiden). Af E. V. Montan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hang härmed sina utrikes resor, hvilket allt gaf anledning till be»
kymmer och missbelåtenhet hos hans folk. Han förband sig med
Ryssland och Danmark till den bekanta väpnade neutraliteten, men
sysselsatte sig 6nart mest med anfallsplaner mot Danmark. Norges
eröfring var hans älsklingsplan, hvilket är ett intyg för riktigheten
af hans politiska blick. Sedan Sveriges östersjöprovinser jemte en del
af Finland förlorats genom Carl XII:s och frihetstidens krig och då
Danmark, ofta indraget i Rysslands intresse, ansågs för en opålitlig
och svekfull granne, var Sveriges ställning otrygg. Det var en
tradition sedan Vasatiden hos Sveriges statsmän att hat-a Dan»
mark, en känsla, som äfven Fersen delar; hos konungen stärktes
densamma ytterligare af hans tänkesätt såsom en ättling af
Hol-steinska furstehuset.
Den nya karaktär, som alltmera utmärker Gustaf III:s styrelse
främjades deraf, att hans moders lrånfalle 1780 befriat honom ifrån
svåra husliga bekymmer och den blef ännu mera afgjord, sedan
Ulrik Scheffer 1783 lemnat sin plats såsom hans främste minister.
Schröderheim, Armfelt och Toll täfla med hvarandra om högsta
platsen uti konungens förtroende.
Vi hafva framhållit en och annan synpunkt, som torde kunna
bidraga att mildra omdömet öfver Gustaf III såsom regent. Öfver
hans många sedliga fel och lyten finnes, tyvärr, ingen annan dom
att falla än ogillandets. Geijer har yttrat, att hans största fel
såsom regent ligger i hans misshushållning eller bristfälliga stats»
hushållning. Vi djerfvas likväl tro, att hans hufvudfel var
bristande ärlighet i konstitutionelt hänseende, ett fel, hvilket man
ock kan säga i sig innefatta äfven det förra. Det var genom att
kränka eller kringgå både den författning han sjelf gifvit och
andra lagar, som han icke kunde annat än att upprifva de sår han
ville läka, väcka till nytt lif de söndringar han ville bilägga.
Fersen uppräknar en mer än tillräcklig mängd af dessa
lagkränkningar. Sådant, förbundet med andra drag af mer eller mindre
upplyst despotism samt med hans allt för vidt sväfvande planer,
nödigt och onödigt hemlighetsmakeri, var alltför egnadt att hos ett
frihetsälskande folk framkalla oro och missnöje med den till en
början högt uppburne konungen. Denna sinnesstämning gaf sig luft
vid 1786 års riksmöte, hvilket sålunda blef utgångspunkten för de
sedan följande stora hvälfningarna.
Man har all anledning att antaga, att genom skildringen häraf
de följande delarne af Fersens skrifter åter skola få ett ökadt värde
och större betydelse.
* ________________________
Till sist några ord om stilen i Fersens skrifter och det sätt,
hvarpå de blifvit utgifna.
Fersens vältalighet var ganska lysande och i hög grad
beundrad af hans samtid. Ett vackert prof af densamma återfinnes
bland bilagorna till 4:de delen i det tal han vid 1778 års riksdag
höll till försvar för ständernas makt öfver banken, hvilket
ordagrant är intaget i adelns protokoll. Hans nu utgifna memoarer
göra i stilistiskt afseende ett ojemnt intryck. Somligstädes beundra
vi tankarnas kraft och en ädel sedlig känsla, uttryckta i
motsvarande ord, men på många ställen är språket ganska dåligt. En
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
