Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet, Oktober - Politiska betraktelser. 4. Om regering och statsförvaltning, samt om konungamakt och ministerstyrelse. Af —T—
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det är en ganska egen foreteelse, att, under det allmänna
opinionen i vårt land, äfvensom den praktiska politiken, allt mer
och mer gått i en afgjordt demokratisk riktning, den filosofiska
spekulationen synes icke allenast, i följd af en utmärkt lärares
inflytande, hafva tagit ett stort steg tillbaka i diametralt motsatt
riktning, utan verkligen stannat vid den punkt, dit hon af denne
lärare blifvit förd. Yi åsyfta härmed naturligtvis den boströmska
statsfilosofien, hvilken för närvarande torde få anses herskande
vid båda våra universitet. Enligt denna filosofi, som ger åt
en-våldsmakten allt det stöd ett ganska klyftigt filosofiskt
teoretise-rande kan förläna, utgör hvad man kallar staten ett sjelfständigt
förnuftigt väsende, förkroppsligadt uti monarkens person: — en i
sig sjelf dunkel åsigt, men i alla fall tillräckligt tydlig såsom en
filosofisk öfversättning af det allbekanta Tétat, c’est moi. Att tala
om två eller1 flera s. k. statsmakter är en orimlighet, enär det icke
kan finnas mer än en sådan, nämligen staten sjelf, d. v. s. dess
synlige representant, monarken. Honom tillkommer således icke
allenast den verkställande makten, utan äfven all lagstiftning.
Folket kan i lagstiftningsväg icke fömuftigtvis hafva annat än ett
veto, dock detta endast så vida samma folk icke är af
beskaffenhet att böra ställas under regeringens »förmyndarskap», hvilket
senare t. ex. — bland åtskilliga andra fall — inträffar då, när
folket »fordrar ett representationssätt, som är fornuftsstridigt»; —
hvarvid bör erinras att upphofsmannen till detta statsfilosofiska system
ansett vår gamla ståndsrepresentation såsom det enda
förnufts-enliga representationssättet. Att söka kontrollera regeringen genom
»skattevägran» är fullkomligt otillåtet, emedan representationen bör,
utan något hänseende till regeringen, endast bevilja allt som i och
för sig kan anses erforderligt för statsändamålets uppnående. Hvad
ministrarne beträffar, så böra representanterna »akta sig att
någonsin tala om förtroende eller icke förtroende till ministrarne.
Det kunde annars lätt hända, att dessa offentligen sade dem i
mindre artiga ordalag, att de ej bry sig det minsta om
representanternas förtroende, hvartill de ock vore fullkomligt befogade.
Det är nämligen nog för ministrarne, om de blott ega monarkens
förtroende, ty de äro såsom sådana ingenting annat än hans
offentliga organer.» Att monarken är till sin person helig och såsom
regent oansvarig säger sig sjelft. Till och med civillistan finner sig
uti denna statslära tryggad på filosofiska grundvalar.
Vi anföra blott dessa korta utdrag ur Boströms filosofiska
statslära. På hvarje sida, snart sagdt hvarje rad finner man
tankar, som komplettera det nu anförda; och det hela bildar en så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
