Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet, Oktober - Hans Järta och Carl XII. Af Rudolf Hjärne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sägelse snillets vanliga, skarpa siareblick, så yppade den äfven
kännaren af ännu obegagnade och vigtiga handlingar, som,
framdragna i ljuset, skulle annorlunda belysa förut dunkla eller
misstecknade föremål. Och har ej hans förutsägelse redan mer och
mer börjat gå i fullbordan genom frukterna af den växande
liflig-heten i bearbetandet af våra häfders både brutna och obrutna
mark? Sjelf fick han ej mer än börja den bana, hvilken han med
så stor kärlek och så lifliga förhoppningar beträdde, då han redan
var en åldrig man. Hvad han gjort, är likväl redan tillräckligt,
för att visa, hvad han kunnat blifva som häfdeforskare och
histo-rieskrifvare, om han i en tidigare ålder kommit att egna sig deråt
Han egde alla erforderliga egenskaper, för att blifva någonting
utmärkt äfven i denna riktning. Omfattande kunskaper, rik
erfarenhet som menniska, medborgare och statsman, en upphöjd
karakter, en skarp och klar blick såväl för teoriernas svårlösta problem
som för det praktiska lifvets stundom invecklade förhållanden, en
snabb och säker uppfattning, snillets eld och en förmåga af
formens, språkets behandling, lika beundrad som sällsynt, — äro ej
dessa egenskaper, som, i förening med hans stora arbetsförmåga
och glödande fosterlandskärlek, skulle försäkrat honom en
framstående plats bland samtidens, i synnerhet fäderneslandets
yppersta historieskrifvare? Hans ofullbordade Försök att framstäUa
svenska lagfarenhetens nibildning, hans inträdestal i vitterhets-,
historie- och antiqvitets-akademien Om svenska kyrkans
förhållande tiU staten, hans ännu otryckta afhandling Om Carl XH
visa, hvad han kunnat blifva som historieskrifvare; hans teckning
af sin föregångare i svenska akademien, Gudm. Gör. Adlerbeth,
och af Gust. Cronhjelm, som anses hafva gifvit 1734 års lag dess
af språkkännare som mästerlig ansedda språkform, bevisa, hvad
han redan var som minnestecknare.
Järta stod som en sammanbindningslänk mellan den svenska
häfdeforskningens och historieskrifningens tvänne åldrar. Han var
i sin ungdom och en del af sin mannaålder samtidig med de fiesta
af frihetstidens och det gustavianska tidehvarfvets mest framstående
historieskrifvare. Endast Dalin hade bortgått (1761) före Järtas
födelse. Lagerbring dog 1787, Botin 1790, Celsius 1794,
Schön-berg 1811, men Hallenbergl), den grundligaste af dem alla, lefde * i
’) Betecknande är, att den i våra dagar fr&n vissa håll sä högt prisade Gustaf
i II förlöjligade denne ärans man, som är en af de många, som hos oss arbetat sig
upp fr&n kojan. »Man kan se på hans manér», yttrade konungen spefullt, »att han är
bondson». Hofvet följde naturligtvis sin konungs föredöme. Hvad skall man säga om
en konung och ett hof, som i första rummet ser på ytan och mera hyllar den i före-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
