Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet, Oktober - Hans Järta och Carl XII. Af Rudolf Hjärne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hans Järta är nu glömd eller synes vara det, liksom mängen
annan stor och ädelt verksam man i sitt tidehvarf. Men de döda
lefva, heter det, och i vår historia, såväl den politiska som
litterära, skall han lefva i bredd med samtidens störste. Hans lefnad
omfattade ett af de märkligaste tidskiftena i vårt lands historia.
Han deltog verksamt deri både med tanke och handling, i båda
hänseenden bland de främste, och likväl var detta tidehvarf ett af de
rikaste, ja, i afseende på tankens snillrike män otvifvelaktigt det
mest lysande.. Att han ännu ej är så känd, som mången, torde
komma sig deraf, att de samlade frukterna af hans andes
mångsidiga verksamhet i skrift ej ännu blifvit för den större
allmänheten tillgängliga. De flesta veta knappt, att de funnits till. Sjelf
bekymrade han sig på sina sista dagar föga derom. Då vi
uppmanade honom att låta trycka den märkliga uppsatsen om Carl
XH, svarade han: »nej! tiden är derfor icke lämplig i vårt land;
skall den tryckas, må det ske i — Tyskland» (!). Den åldrige
mannen hade sinå egenheter. Den liberala pressens stundom
tygellösa framfart och mindre hofsamma anfall på landets utmärktaste
män i kyrka och stat, i vetenskap och konst, hade synbarligen
djupt inverkat på hans tänkesätt och känslostämning de senare
åren af hans lefnad. Må vara, att den gamle mannen missförstod
den frambrytande nya tidens under rop och buller förkunnade
läror. Tyranniet, i hvilken form som helst, var honom alltid
motbjudande. Han tyckte väl, äfven han, att en ärlig öfvertygelse är
aktningsvärd, och att den ädle bör skänka sin ädle motståndare
sin aktning. Imellertid hade han bevittnat anfallen, for verkliga
eller förmenta politiska åsigter, på män, som i helt andra
riktningar förvärfvat sig sjelfva, ja, sitt land en odödlig ära, sådana som
Wallin, Franzén, Tegnér, Geijer (före 1838), Berzelius’), Atterbom,
Beskow, Hvasser, m. fl. Man må väl bekänna, att det verkligen
sanna och stora i den nya tidens idéer ej alltid använde det
lämpligaste sättet för sin framgång, ej framträdde i sin snÖhvita
högtidsskrud.
Vi veta imellertid ingen annan förklaringsgrund för Järtas
stundom yppade motvilja for den tidens ställningar och
förhållanden och för hans obenägenhet att offentliggöra ännu otryckta
skrifter. Måhända betänkte han ej heller rätt, att det nya, som
sökte arbeta sig upp, befriadt från sina vanställande utväxter, 1
1) Anfallet på Berzelius lär berott på ett misstag. I en högmålsprocess hade
han blifvit vald till juryman. Det utspriddes, att han hade röstat: oskyldig»; men
det bar sedermera blifvit upplyst, att så icke var händelsen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
