Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet, Oktober - Herr von Bismarck och borussianismen. 2. Af A. Hedin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ständiga upplagor följde. Redan 1714 hade hon ådragit sig stor
uppmärksamhet, men isynnerhet blef hon föremål för uttydningar
och vann mycket anseende, då Fredrik II genast från sitt
uppstigande på tronen började en ny politik mot Österrike och då
samtidigt tyska kronan blef ledig genom den habsburgska mansliniens
utslocknande med Carl VL Hvad som nämligen utmärker den
Lehninska profetian är hat till allt utländskt, isynnerhet nktadt
mot Frankrikes inflytande i Tyskland, en häftig fördömelse öfver
det beroende af Österrike, hvari den brandenburgska politiken
imellanåt — såsom under ministern Schwarzenberg på Georg
Vilhelms tid — försjunkit, samt slutligen en förhoppningsfull längtan
efter Tysklands såväl kyrkliga som nationela enhet, hvilkens
fullbordan hon lofvar sig af den »siste» brandenburgske regenten.
Naturligtvis uttyddes detta så, att tyska kronan skulle öfverflyttas till
hohenzollemska huset; endast i den meningen talade profetian om
den »siste» brandenburgaren, att han ju skulle bli den förste af
en ny, vida mäktigare, tysk regentlinie. Liknande tankar hade för
öfrigt uttalats 1708 af ryttmästaren och ledamoten af
vetenskapsakademien i Berlin Ch. H. Oelven i hans tyska månadsskrift, och
dessa idéer fortplantades sedan i litteraturen äfven under tider,
som voro mindre gynsamma och lofvande än de första åren af
Fredrik ILs regering och österrikiska arfföljdskriget. Borussianismens
ledande tanke har sålunda, som vi se, halftannat århundrades anor.
Det hade visserligen ej lyckats Fredrik H att fråntaga rivalen
i Wien spiran i det heliga romerska riket, men icke dess mindre
får medgifvas, att hela hans regering är ett med framgång krönt
sträfvande att försvaga det österrikiska husets makt i allmänhet
och särskildt dess ställning i Tyskland, samt att lyfta Preussen till
ledare i en ny sakernas ordning. Han skred ock till det första
försöket att i statsrättsliga former förverkliga och befästa denna
storpreussiska politik, som omsider för fyra år sedan nådde sitt
mål. Redan då Österrike 1778, efter kurliniens i Baiera
utslocknande, försökte i detta väl belägna land vinna en länge önskad
»acqvisition», hade Fredrik med svärdet i hand hindrat denna plan.
När Josef H åter upptog den och ville af kurfursten tillbyta sig
Baiem mot österrikiska Nederländerna, stiftade Fredrik 1785, med
Sachsen och Hannover, tyska fursteförbundet. Detta företag är, i
mer än ett hänseende, förebilden för Preussens vid Sadova vunna
principat och det nordtyska förbundet.
Man vet nu, att de första förslagen till ett nytt, tyskt förbund
utgingo från Baden (1782), snart efterföljda af dylika från Pfalz,
föranledda af wienerhofvets ingrepp i rikets fri- och rättigheter,
iv. 23
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
