Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet, Oktober - Herr von Bismarck och borussianismen. 2. Af A. Hedin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de hetsade till krig mot Danmark, af begär att skapa en stark
offensiv makt. Det föreliggande förslaget, sade t ex. dr Rée, är
för de konstitutionela friheterna i de särskilda tyska staterne
ingenting annat än ett mord; hellre då den nakna absolutismen, än
frivilligt antagande af frihetsfiendtliga bestämmelser. Utgifvaren af
Volkszeitung, Franz Duneker, förklarade att man ej, för att vinna
en förening med fem millioner andra tyskar, kunde offra Preussens
författningsenliga rättigheter, och han manade den konstitutionela
frihet8stridens grånade veteraner att ej svika sitt eget verk. Fins
der ingen ansvarighet i förbundsrådet, yttrade Waldeck, så skapen
I ej europeiska, utan asiatiska förhållanden, så gören I
förbunds-öfverhufvudet till en romersk imperator. »Hvad gagnar det oss»,
utbrast dr Michelis, »om vi eröfra hela verlden, men författningen
dervid tager skada?» Allt detta vackra tal var imellertid förgäfves.
Sådana diplomater som Bismarck — menade dr Köster — vore
en himmelsgåfva, hvilken man med fromhet borde anamma oeh
vårda. Och den himlasände sjelf, som under generaldebatten nöjt
sig med att någorlunda fogligt framhålla de praktiska
svårigheterna vid inrättandet af en ansvarig minister, förklarade under
specialdebatten helt kort: vi inlåta oss ej på den liberala sidans
fordringar; om I ändock rösten för ansvarighet, så blir riksdagen
upplöst, och då bären I skulden, att ingenting kommit till stånd,
att i Tyskland ett politiskt kaos uppstår. Och derpå förkastades
v. Bennigsens i de national-liberales namn framstälda amendement.
Makten utåt, till anfall mot grannarne, var kärare än makten
hemma till försvar för folkets rätt.
Man vet, hvilken förbittrad kamp den preussiska
deputeradekammaren i början af 1860-talet förde mot »die dreijährige
Präsens-zeit», eller hvarje värnepligtigs skyldighet till tre års ständig tjenst
i linien. Hela det frisinnade Europa har på sin tid sympatiserat
med kammarens motstånd mot denna våldsamma olaglighet, som
åsyftat ej blott att öka den stående armén, utan också att mera
skilja soldaterna från folket, genom att en längre tid binda dem
vid fanorna. Den nya förbundsförfattningen kom äfven här
vederbörande till hjelp i deras bemödande att kringgå och omintetgöra
besvärliga inskränkningar af det kungliga godtycket. Man trotsade
igenom stadgandet om 3 år i limen, 4 år i reserven, 5 i
landt-värnet, och fick sålunda det i Preussen lagvidrigt införda tillståndet
implicite godkändt. Det åberopades förgäfves, att preussiska
representationen hade rätt att genom lag bestämma den årliga
ut-skrifningen, att det konstituerande parlamentet vore kalladt för
att antaga en författning, men ej för att gifva allmänna lagar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
