Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet, Oktober - Anmälningar - Den nya upplagan af Johan Ludvig Runebergs Samlade skrifter. Af P. A. G.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bara sanningen. Den läsande allmänheten är i våra dagar icke
så omyndig, att vetenskapsmannen på något område är berättigad
att efter eget godtfinnande meddela honom hvad som kan synas
lämpligt och undanhålla återstoden efter godtycke. Så länge någon
nordisk bildningshistoria finnes, blir det fåfängt att söka fördölja
det nya skolan och den gamla hafva utöst bitterheter öfver
hvarandra, att Geijer och Fryxell vexlat stridsskrifter, att Runeberg
skarpt kriticerat Tegnér. På tal om dylika ting torde det dessutom
kunna ifrågasättas, huruvida professor Böttiger, såsom utgifvare af
Tegnérs skrifter, kan för det i båda Tegnérsupplagoma förnyade
offentliggörandet af den store skaldens »Hammarspik» samt »Svar
på en anti-kritik» anföra lika starka, för alla tider bindande skäl,
som professor Nyblom utan tvifvel eger för sitt utgifvande af de
runebergska kritikerna. Vi ogilla icke den förra publikationen,
men vi anse att den senare har bättre grunder för sig.
Kort efter den gamla upplagans tillökning med den här ofvan
vidrörda sjette delen af Runebergs skrifter började professor Nyblom
utgifvandet af en ny, billigare och mer behagligt utstyrd upplaga
af skaldens samtliga verk. Det är på denna nya upplaga, vi här
synnerligen vilja fösta uppmärksamheten. Utgifvaren och
förläg-garne hafva på ett lyckligt sätt samverkat att åstadkomma ett den
store skalden värdigt verk. Den gamla Lindhska firman hade
genom den förra upplagans högt uppdrifna pris stängt Runeberg i
sin helhet ute från månget svenskt hem, hvars käraste läsning han
säkert eljest blifvit; på samma gång den så att säga ansträngda
och likväl fullkomligt oklara interpunkteringen uti denna förra
upplaga, långt ifrån att vägleda den uppmärksamme läsaren till
en rätt uppfattning af innehållet, varit honom störande och till
hinders. Vi skola anföra såsom exempel blott ett par ställen,
hvilka icke kunna vara tryckfel, alldenstund det vore lätt att
uppvisa många likartade. Så stod det i nionde sången af
Elg-sky ttarne:
»Stäfvan emottog rörd den förståndige Aron: sitt anlet
»Lyfte han högt» o. s. v.
der vi åtminstone icke kunna inse skälet, hvarföre kolon
an-vändts.
I den första sången af samma dikt stod det i den förra
upplagan :
»Men då log han behagligt, den välförståndige Petrus,
»Glad af sitt goda förslag; och han talade åter» o. s. v.
der det använda semikolon synes oss långt naturligare böra, såsom
i den nya upplagan skett, utbytas mot komma.
I den äldre dikten »Torpflickan» skrifves i den förra upplagan:
»Sörjen, gröna lunder! hon är borta».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
