Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet, Oktober - Anmälningar - Kriget oeh borossianismens »sånger i pansar». Af C. v. B.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Habt acht, der böse, böse Feind,
Der grimme Corsenwolf eracheint,
Die Trommel ruft, die Fahne fliegt,
Schlagt zu, bis der Tyrann erliegt!
Zum Eisen, zum Eisen!
Ej ens den sliskiga trubadur-poesiens återupplifvare,
»Amaranth»-sängaren Oskar Freiherr von Redwitz, har kunnat underlåta att
draga sitt strå till stacken af tyska invektiv, och uttalar i poemet
»An Napoleon» den kristligt gudaktiga Önskan:
Wie iiber deinem Ohm und Namensvetter
Wird Fluch um Fluch auch uber dich ergehn,
Und wie bei Leipzig einst ein Scblachtenwetter
Das dich vernichtet: das ist unser Flehn!
Under det att sålunda från preussaredömets sida
förbannelserna på vers och prosa hagla öfver allt hvad franskt heter —
hvarföre tiga de stilla, det unga Frankrikes sångare? Hvarföre
tager ingen af dem till ordet mot alla dessa hotelser, detta ilskna
öfvermod? Vi veta blott ett svar att gifva på denna iråga:
Frankrike rustar sig till den stora envigeskamp, som skall bestämma
öfver dess och Europas framtid; Frankrike handlar, och har ej tid
att sjunga. När det sargade bröstets känslor ovilkorligen vilja
strömma ut i toner, då har den stora nationen ännu i dag sitt
v odödliga stridsrop: »Aux armes, citoyens! Formez vos bataillons!»
Och samtiden, som lyssnar till detta rop från ett ädelt folk i nöd,
instämmer i de ord, som under en lyckligare tid uttalades af den
störste bland vårt århundrades nu lefvande skalder:
O bonne France invincible,
Chante ta chanson terrible,
Chante et regardez le ciel!
Ta voix joyeuse et profonde
Est l’espérance d’un monde,
O grand peuple fraternel!
Chante la sainte Italie,
L’Espagne ensevelie,
La Hongrie, qu’un sang pur rougit,
La Pologne agonisante —
Oh, tyrans! le peuple chante
Comme le lion rugit! (Victor Hugo).
/
C. y. B.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
