Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet, November - Preussisk statskonst och tysk filosofi. Af Carl von Bergen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stoftet. Fyra tyska konungar och trettiofyra furstar uppvaktade
honom med underdånighetsbetygelser vid hans sammanträffande
med ryske czaren Alexander på den stora »furstedagen» i Erfurt,
och fem drottningar uppburo brudens släp, då Napoleon (d. 1
April 1810) firade sin förmälning med »cæsarernas dotter», Marie
Louise af Österrike.
Under tiden var i Tyskland nöden stadd i fruktansvärd
tillväxt. Af förtryckaren hade landets ådror blifvit uppristade, och
förblödningen tycktes förestå. Utsugningen satt i system, rofferiet
och ödeläggelsen af den enskildes egendom, det hänsynslösa
rasandet mot enhvar, som djerfts röra ett finger till fosterlandets
värjande — dessa drag af en barbarisk krigskonst, hvilka
samtiden med afsky iakttagit vid den »gudfruktigt sinnade»
preusser-konungen8 framfart i Frankrike *), återfinnas, kanske lika påtag- * i
’) Om motiven för andras ord och handlingar är svlrt att med full visshet
döma. Stnndom framstår dock p& ett skarpt i ögonen fallande sätt motsägelsen mellan
talet och gerningen. Knappast nigonting annat nnder det änon fortgiende kriget har
i vårt land, och — enligt hvad lätteligcn kande med citat bestyrkas — äfven på flera
hill i andra länder framkallat ett så harmfnllt ogillande, som det sätt, hvarpå Gods
namn blifvit från det preussiska öfverbefalets sida i tid och otid inblandadt i
tilldragelserna. Man har ej knnnat blunda för den bjerta kontrasten mellan dessa andäktigt
hopknäppta händer, dessa gudliga talesätt och mot himmelen riktade blickar, och, å
andra sidan, den rad af illbragder och »skändligheter utan tal» — nttrycket är en
ansedd engelsk tidnings — hvilka befunnits oskiljaktiga från preuasarnes
krigförings-aätt, som derföre ej alldeles utan grund blifvit jemfördt med Attilas och hunnernas.
Med träffande satir vänder sig en holländsk tidning mot »den gamle protestantiske
påfve-knngen, som vill inbilla sig sjelf och andra, att han är en Guds erkeengel med
ett bart huggande svärd», och tidningen framhåller, hurusom »det ligger något på en
gång löjligt och motbjudande i denna ständiga sammanblandning af det heliga och det
profana, af nåd och krigskonst, af uppbyggliga betraktelser, hvilka beständigt afbrytas
af kanonader och gevärssalfvor.» — Men kraftigare än hvarje annans år den protest en
af Frankrikes ädlaste söner, i religionens och menniskorättens namn nyligen slungat
mot detta neddragande af det gudomliga namnet till täckmantel för upprörande
grymheter. Det är Edooard Laboulaye, som i Journal de» DibaU i följande ordalag förer
den tyske monarken till minnes, att »Herren »kall icke låta honom blijva ottraffad, »om
Han» ssns mi»»bmkar»:
»Sedan fyratio år tillbaka hade krigen förmildrats. En ny folkrätt hade lemoat
mera utrymme för rättvisa och humanitet. Det hade blifvit en allmänt antagen
grundsats, att kriget endast gällde de stridande arméerna; man borde å båda sidor
respektera de fredliga invånarne, qvinnorna och barnen. — — Det blef Preussen
förbehållet att åter upplifva de vilda bruken från forntidens krig. Utpressningen och
plundringen, nedskjutandet af mobilgardisterna vid Vitry, filsassböndernas tvingande till
arbete i löpgrafvarne framför Strassbourg, slutligen och framfor allt bombarderingen
af Strassbourg — se der några af de afskyvärda handlingar, som väcka allmän
förtrytelse, och som snart skola mot Preussen upptända alla civiliserade folks rättskänsla.
— — Hvilken menniska utanför Preussen anser det i närvarande tid tillåtet att ned-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
