Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet, November - Preussisk statskonst och tysk filosofi. Af Carl von Bergen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mål syftande rörelse. Sällan och skilda från hvarandra genom
mellantider af årtusenden uppträda på den historiska skådeplatsen
personligheter, hvilkas bestämmelse är att åt den i fråga varande
massan gifva hennes riktning; en sådan personlighet är i hans
ögon Carl den store, och närmast efter honom, han sjelf. Dessa
stora andars ingifvelser äro det enda sannt gudomliga och heliga,
och böra derföre läggas till grund for den verldshistoriska
utvecklingen. För dem böra offras alla andra syftemål, vare sig att de
afse betryggandet af den gemensamma säkerheten, eller välståndet
och njutningen; för dem böra alla krafter sättas i rörelse och
hvarje lif tagas i beslag; att motsätta sig deras bud, är att göra
sig skyldig till upproriskhet mot den högsta verldslagen. Uti honom
har denna verldslag uppenbarat sig i den tingens nya ordning,
han ämnar genomfora i den under hans välde stående kulturstaten.
Första steget till denna ordnings upprättande är, säger han,
haf-vens frihet, eller, såsom han egentligen menar: det i hans händer
lagda herraväldet öfver hafven, och for detta närmaste, af
verldslagen utstakade mål måste Europas lycka uppoffras och dess blod
flyta i strömmar. Denna stora verldsplan, som visserligen sträcker
sig utöfver gränserna för ett meniskolif, skall hans dynasti
fortsätta och fullständigt genomfora efter honom, ända till dess efter
måhända ett nytt årtusendes förlopp en annan inspirerad hjelte
skall uppträda, såsom han det gjort, och med en ny uppenbarelse
ingripa i hans och Carl den stores skapelse.
Man har anat, att ett annat forhållande eger rum med honom,
än med andra föregående eller samtida herskare. Så är det äfven.
Föregående herskare ha haft för sed att betrakta sig som
försvarare af andras lif och egendom; denne derimot uppträder som
för-fäktare af ett absolut sjelfandamål, en verldslag, som dock i sjelfva
verket endast är en yttring af hans egen individuela vilja: en fix
idé, utrustad med den sedliga viljans formela kraft Just häruti
ligger det för honom egendomliga. Det är visserligen sannt, att
allt bör uppoffras för det sedliga, för friheten; att allt skall
uppoffras, har han riktigt insett och för sin person beslutat, och han
skall helt visst hålla ord, ända till sitt sista andedrag, för det är
oss hans viljekraft en borgen. Men detta allt får icke uppoffras
blott och bart till främjande af hans sjelfviskt egensinniga planer;
för mensklighetens frihet borde han offra sig sjelf och oss alla
med sig, och gjorde han det, skulle jag och hvar och en som delar
min verldsåskådning med glädje störta oss efter honom i den
heliga offerlågan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
