Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet, November - Preussisk statskonst och tysk filosofi. Af Carl von Bergen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
För att rätt fatta den mäktiga verkan, dessa tal frembragte,
är nödigt göra sig reda för beskaffenheten af den allmänna
politiska stämningen bland de bildade klasserna i början af vårt
århundrade. Kortast kan denna stämning karakteriseras såsom en
flack kosmopolitism. I stället for kärleken till det gemensamma
fäderneslandet med de kraf densamma ställer på den enskildes
verksamhet och uppoffringsförmåga, hade en ytlig s. k.
verldsbor-gerlighets grundsatser gjort sig gällande, närda af maklighetsbegäret
och den sjelfviska likgiltigheten. För denna uppfattning gafs det
ej något tyskt folk, endast ett f. d. tyskt rike, med den
biföreställning om något otympligt och löjligt, som i tidernas längd
dermed blifvit oupplösligt förenad. Derjemte hade den kyrkliga
splittringen efterhand så godt som utplånat den ursprungliga
ge-mensamhetskänslan, så att, då Klopstock ville besjunga tysk
fosterlandskärlek, måste han gå tillbaka till de halfmytiska gestalterna
under nationens gråa forntid, för att påträffa en af partiväsendet
oberörd personlighet.
Men härtill kom, hvad beträffar särskildt den stat, åt hvilken
Fichte närmast egnade sin verksamhet, ännu en annan
omständighet. Genom Fredrik II:s politik och lyckliga krig hade det förnt
föga betydande Preussen blifvit stäldt såsom en makt af första
rangen gent imot Europa och det öfriga Tyskland. Krigsäran, den
glans som i flera hänseenden låg utbredd öfver Fredriks regering
samt framför allt medvetandet om ymnig inre krafttillgång hade
hos den hastigt uppblomstrande staten väckt till lif denna stolta
öfverlägsenhetskänsla, hvilken under senare tider skulle alstra ur
sig de otaliga ryktbarvordna yttringarna af inbilskt skryt och
sjelfförhäfvelse. Med ett ord: jordmånen var redan då väl beredd
för att gifva växtlighet åt den preussiska »partikularpatriotismens»
träd, som sedermera bragt till mognad sina motbjudande frukter.
— Vi ha förut i denna tidskrift betonat nödvändigheten att, till
vinnande af riktig insigt i sjelfva »punctum qusestionis» af dagens
politiska fråga, väl ihågkomma, att »detta är detta», d. v. s. att
Tyskland, till sin forntid och nutid, icke är Preussen l). I en
schichte. Von Heinrich von Treitschke. Fichte und die nationale Idee, aid. 141 f.
Leipzig 1867.
’) Vi till&ta osa att hir erinra om följande yttrande i nppsataen Politisk litteratur
för dagen i Augusti-häftet af Framtiden: Tysklands, eller, noggrannare uttryckt,
Prettitens förstoring, Ungt utöfver desa nuvarande gränser, ISngt utöfver hvad
fredsstipulationer, folkrätt och nationalitetsförh&llanden göra vare sig tillltligt eller naturligt —
detta är bismarckianernas ihärdigt fasthållna älsklingsdröm. Prof. Muller är en tolk
för ett mäktigt partis och dess styrande mästares innersta tankar. Och trollformeln.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
