Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet, November - Preussisk statskonst och tysk filosofi. Af Carl von Bergen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Er wog und Preussens Schale sank,
Und Oestreichs Schale stieg.
Und Briider, Gott hat Sieg verlieh’n
Dem Rechte, nicht der Macht.
Ein Starker, ein Allmächtiger
Gewann fur ihn die Schlacht.
1 full öfverensstämmelse härmed står — anmärker den
författare, vi citera — »die sofortige Seligsprechung der fur Preussen
gefallenen Krieger», samt det, att en monark, som under alla
omständigheter betraktas som en Guds »envoyé extra-ordinaire et
plénipotentiaire» här på jorden, göres till föremål för en dyrkan,
så öfverdrifven, som vore han en halfgud. I ett andetag utbrister
man: »Dank dem grossen Gott! Lob dem grossen Friedrich!»
Preus-serkonungen — derom råder intet tvifvel bland hans trogna folk
— befinner sig »sowie die Helden des alten Bundes, in einem
nähern Verhältniss zu Gott als die Uebrigen»; ej underligt då, att
de andäktige sucka: »Hochgelobet sei, o Gott, von uns und deinem
Friederich/» och de modige jubla:
Borussiens gerechter Held soli siegen:
Die Götter schutzen ihren Sohn l).
1) Jmfr. Die neuere deutiche National-Litteratur nach ihren ethiechen und religiösen
Geeichttpunkten. Zur Culturgeschichte des achtzehnten nnd neunzehnten Jahrhnnderts.
Von Heinrich Gelzer. Erster Theil. Der preussische Patriotismna. S. 120 f. —
(Leipzig 1858). Till det här ofvan anförda tro vi oss knappast behöfva foga den
anmärkningen, att vi p& intet vis, likasom väl ej någon tänkande menniska, anse
anropandet af Gods bistånd i striden i och för tig vara annat än en fnllt naturlig och
efterdömlig handling. Men annorlnnda tager sig förvisso i fråga varande religiösa akt
nt, när den ställes nnder belysningen af politiska föregåenden, sådana som de
bis-tnarckska dåden, eller af militära skurkstreck, sådana som ödeläggelsen af Bazeilles.
m. fl. — Aftonbladet för d. 3 Augusti yttrar rörande detta ämne följande (uti en
uppsats med öfverskrift: Krigthöfdingame och »härskarornas Gud», till b vars uttalanden
flera landsortstidningar med gillande anslutit sig):
»Hvem bestrider väl, att det kan ligga något verkligt aktningsbjudande deri, att
en konung, i förening med bela sitt folk, vänder sig till den Högste med bön om
bistånd i farans stund? Historien känner få mera sublimt gripande ögonblick, än då en
Gustaf Adolf, i spetsen för sin bjelteskara, knäböjsnde på slagfältet uppstämmer sin
krigspsalm:
Förfaras ej du lilla hop,
Fast fiendernas larm och rop
Från alla sidor skalls!
Men ligger ej här det för hjertat tilltalande jnst deri, att denne härförare egde full
rätt att till sin skara rikta de uppmuntrande orden:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
