Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet, November - Ett blad ur Sveriges äldsta kulturhistoria. Af Oscar Montelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Icke blott flintarbetena vittna om en jemförelsevis betydlig
utveckling inom stenåldern; detsamma visas äfven af de till
periodens senare del hörande, stora grafkammare af sten, hvilka vi
kanna under benämningame »stendöser» och »gånggrifter», eller
»jättestugor», såsom de heta i allmogens språk. En sådan
jättestuga väcker med rätta äfven hos oss förvåning och beundran.
Man tänke sig en kammare, ofta regelbundet fyrkantig, stor som
ett vanligt mindre rum och så hög, att en fullväxt karl kan stå
rak der. Väggarne bildas af ofantliga, kantresta, på insidan släta
stenblock, mellan hvilka smärre stenskärfvor äro med stor
omsorg inkilade, så att alla springor vanligen äro mycket väl tätade.
Taket består af några få stora stenhällar, hvilkas oerhörda tyngd
gör det svårt att förklara, huru stenålderns folk med sina enkla
mekaniska hjelpmedel kunde lyfta upp sådana massor, som vi
stundom hafva svårt att Välta ned. Mot solsidan utgår ofta från
kammaren en lång gång, låg och smal, men för öfrigt bygd på
det sätt som nu beskrifvits. Dessa jättestugor hafva varit grafvar;
då de äro orubbade, innesluta de nämligen obrända
mennisko-skelett, stundom till ett antal af ett hundrade eller derutöfver.
Några fynd från de sista åren hafva visat, att stenålderns
svenskar hade nästan alla de husdjur som ännu i dag äro våra
förnämsta, såsom hund, häst, får, svin och nötkreatur. Derimot
har man ännu icke funnit några bevis för åkerbruk under
Skandinaviens stenålder. Man vet dock med säkerhet, att innebyggarne
i Schweiz redan under stenåldern odlade både hvete, korn, och
lin; och det torde icke finnas något skäl, hvarföre icke äfven i
norden någon, om ock svag början till åkerbruk redan vid denna
tid vore möjlig.
Att stenåldern inom Skandinavien nått en fulländning, hvars
make få andra länder hafva att uppvisa, beror troligen till största
delen derpå, att den aflägsna norden af Europa längre än
verlds-delens öfriga länder förblef ostörd af främmande inflytande och
derigenom bragte sin stenålders-kultur, om jag får begagna ett
sådant uttryck, till den högsta möjliga fullkomning. Imellertid
hade söderns och orientens lyckligare lottade folk långt derförut
höjt sig öfver denna ståndpunkt. De saknade väl i början
kännedom om jern och stål, men de lyckades genom upptäckten af
den i kulturhistorien så vigtiga bronsen vinna ett välde öfver
naturen, som menniskan endast med metallernas tillhjelp kan ernå.
Vid studiet af menniskoslägtets äldre historia är det kanske i
synnerhet en skilnad mellan nu och fordom som starkt faller i
ögonen; å ena sidan en afsondring mellan länderna, en brist på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
