Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet, November - Ett blad ur Sveriges äldsta kulturhistoria. Af Oscar Montelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tingen upptäckten af bronsen och utvecklingen af de samtidigt
härmed uppspirande fröen till en högre odling kunnat försiggå
inom det nord-europeiska landområdet utan inverkan af
bronsåldern i södra Europa och orienten, eller om dessa sistnämda
länders odling blifvit genom kolonier eller handel utbredd ända till
norden.
Teorien om den nord-europeiska bronsålderns sjelfständighet
har isynnerhet blifvit förfäktad af en framstående tysk forskare,
dr Wibel; men jag tror icke, att den numera kan forsvaras, sedan
man funnit, att fomsakerna från vår äldsta bronsålder — och det
är naturligtvis endast dessa, hvilka härvid skola tagas i
betraktande — just äro de vackraste bronsarbeten som norden sett, och
öfver hufvud höra till det bästa som något land eller någon tid
frambragt. Men då det är alldeles omöjligt, att vårt
stenålders-folk kunnat åt sina första försök i behandlingen af ett nytt
material gifva en sådan utomordentlig öfverlägsenhet, samt dervid
skapa alldeles nya former och en ny ornamentik, tvingas man att
söka ursprunget till vår bronsålders kultur i ett främmande land,
der skickligheten i bronsens bearbetande redan hunnit till sin
högsta fulländning, innan kännedomen om denna metall spred sig
till vår nord.
Vår frejdade landsman professor Sven Nilsson, en bland
grund-läggarne af den moderna arkeologien, har under det sista årtiondet
med stor skarpsinnighet och lärdom sökt utforska den nordiska
bronsålderns ursprung. Han har, såsom mig synes, med obestridlig
framgång bevisat, att vår bronskultur är af främmande, sannolikt
orientaliskt ursprung; att de vackraste, med dubbelspiral-ornamenter
ofta prydda, arbetena tillhöra vår bronsålders äldsta del; och att
deras uppträdande här icke varit förenadt med någon ny, stor
invandring. Men då professor Nilsson söker visa, att de hitkommit
sjövägen med feniciska kolonier, så fruktar jag, att han icke lyckats
träffa det rätta. Enligt hans antagande hade fenicerna, sedan de
seglat ut genom Gibraltars sund, spridt sig utefter Europas
vest-kust, betecknande sin väg genom kolonier, hvilka gjorde
infödin-garae bekanta med bronsen, och som isynnerhet blefvo af
betydenhet i och vid det tennrika Britannien. Framfor allt hade
Ir-land varit betäckt med feniciska kolonier, likasom denna ö ännu i
dag är ovanligt rik på minnen från bronsåldern. Fenicerna hade
dock icke stannat vid Britannien; de hade seglat vidare åt öster
och norr, samt hunnit Skandinavien, hvars fiskrika stränder, hvars
bemsten och pelsverk lockat dem att äfven här, i Thules sagolika
nejder, grundlägga kolonier. Derigenom hade nordens urinvånare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
