Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet, November - Ett blad ur Sveriges äldsta kulturhistoria. Af Oscar Montelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dens rikedom, utan äfven om den bildningsgrad som nordens folk
då hunnit.
Det är naturligt, att hufvudmassan af det till vår tid bevarade
utgöres af metall- och stenarbeten, emedan allenast under en
sällsynt förening af ytterst gynsamma förhållanden de lätt forgängliga
organiska ämnena kunnat bibehålla sig. Detta gör, att vi endast
kunna hafva en ofullständig kännedom om de af trä, ben, läder,
tyg o. d. förfärdigade husgeråden, verktygen och kläderna, hvilka
dock naturligtvis utgjorde den ojemförligen öfvervägande massan
af bronsåldersfolkets tillhörighet Vi inse lätt vigten af denna
omständighet, om vi tänka oss, att en forskare år 3870 e. Kr. f.
skulle söka bilda sig en föreställning .om våra lefnadsförkållanden,
men- knappt hade till sitt förfogande mer än en liten del af de
ergiga och rostiga lemningame af våra metallarbeten, och icke
kunde fullständiga bilden af det nittonde århundradet med tillhjelp
af litteraturens eller konstens alster. Denna jemförelse visar, huru
forsigtiga vi måste vara vid våra försök att teckna den ett par
årtusenden aflägsna bronsålderns odling och lif. Härtill kommer
att, ehuru mängden af de till våra dagar bevarade lemningame
från bronsåldern visserligen är förvånande stor i förhållande till
hvad vi kunde haft anledning att vänta, vi dock icke få glömma,
att äfven dessa skenhart rika qvarlefvor icke äro mer än en
obetydlighet af det som under bronsåldera fanns. Endast en ringa
del af hvad som en gång funnits har kommit i jorden; blott en
del af hvad som legat i jorden har undgått tidens förstörande
inverkan; af denna del har endast föga ännu blifvit åter framdragit
i ljuset, och vi veta blott alltför väl, huru litet af hvad som hittas
kommer vetenskapen tillgodo. Nästan alla fynd från föregående
århundraden äro spårlöst försvunna, och äfven en stor del af det
som under detta århundrade hittats har blifvit forstördt.
Det är således hufvudsakligen vapen, verktyg och smycken
som vi hafva qvar från bronsåldern, under det att vår kännedom
om kläder, boningar, religion och seder är mycket ofullständig.
De förnämsta vapnen synas hafva varit svärd, dolkar, spjut
eller lansar, yxor, och troligen äfven båge och pilar; skölden var
väl det enda allmänt använda skyddsvapnet. Mer än 300 svärd
och dolkar af brons äro kända från Sverige, ett ganska betydligt
antal, isynnerhet i jemförelse med de flesta andra länder i Europa.
Någon gång hafva till och med skidorna, af trä och läder,
bibehållit sig i trots af de två eller tre tusen år som de legat i jorden.
Spjut eller lans-spetsarne voro antingen af brons, eller af flinta.
Pilspetsarne synas vanligen hafva varit af flinta. Det var nämligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
