Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet, November - Ett blad ur Sveriges äldsta kulturhistoria. Af Oscar Montelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nämligen en bit af en bernstensperla, en liten medelhafssnäcka, en
tärning af barrträ, bakre delen af en orm, en fogelklo, en
ekorr-unges underkäk, några småstenar, en liten tång och två knifvar af
brons samt en spjutspets af flinta, men insydd i skinn så att den
ej kunde blottas; äfven de båda bronsknifvarna voro inneslutna i
läderfodral. Vi misstaga oss näppeligen, om vi betrakta den döda
såsom en läkare eller trollkarl — eller såsom både det ena och
det andra.
1 sammanhang med den frågan, huru stor del af Sverige under
bronsåldern var bebodd, kan det vara af intresse att söka gifva
en kort öfversigt öfver gången af befolkningens och odlingens ut*
bredning i vårt vidsträckta fädernesland.
De säkra lemningama från stenåldern äro hittills funna endast
i södra Sverige upp till Göta lands gräns i norr; möjligen hade
äfven en del af Vermland redan nu någon gles befolkning. Tätast
bebygdt måste Skånes kusttrakter hafva varit; närmast synas följa
Falköpingsbygden i Vestergötland, Halland och Bohuslän, der isyn*
nerhet ön Tjörn visat sig vara oväntadt rik på minnen från sten*
åldern. Derimot hafva vissa andra trakter, såsom t. ex. norra
delen af det inre Småland, det nuvarande Jönköpings län, lemnat
så få fynd af stensaker, att det för närvarande kan anses tvifvel*
aktigt, om de varit befolkade redan under nämda tid. Äfven i
Östergötland synes fomsaker från stenåldern vara vida sällsyntare
än man kunnat vänta.
Denna tids egendomliga grafvar, gånggrifterna och stendöserna,
äro hittills kända endast från Skåne, Halland, Bohuslän,
Vestergötland och Öland. Huruvida några af de i Skåne, Småland,
Halland, Vestergötland, Vermland m. fl. landskap förekommande
hällkistoma böra anses tillhöra stenåldern, är en fråga som ännu
icke torde kunna med säkerhet besvaras. Fyndet af ett eller annat
flintvapen jemte skeletten i en sådan graf är icke afgörande i
detta afsende, emedan man så ofta sett, att dylika grafvar jemte
flintsakerna innehållit bronsvapen. Då vi veta, att flintvapen och
flintverktyg begagnades långt ned i bronsåldern, få vi icke endast
på grund af bronsens möjligen tillfälliga frånvaro draga den
slutsats, att en sådan hällkista, som för öfrigt fullkomligt liknar den
äldsta bronsålderns grafvar, tillhör stenåldern.
De nuvarande Svealänderna, möjligen med undantag af
Vermland, voro troligen obebodda under hela stenåldern. Ingen enda
graf från denna tid är ännu med säkerhet känd inom dessa
landskap, och de få fynd af stensaker, man der anträffat, höra troligen
till en senare tid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
