Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet, November - Ett blad ur Sveriges äldsta kulturhistoria. Af Oscar Montelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bronsåldern, som betecknar ett vigtigt skede i menniskoslägtets
utvecklingshistoria, kan spåras i en stor del af vcrlden, ehuru vid
olika tid i olika länder. Någon gång faller derföre historiens ljus så,
att vi kunna i ett visst land närmare studera denna kultur. Och
ehuru förhållandena naturligtvis icke varit desamma öfverallt,
skulle dock ett sådant studium kunna skänka mera lif åt den bild
af vår bronsålder jag nu sökt teckna.
Det Grekland, som blifvrt odödligt genom Homeros’ sånger, stod
vid slutet af sin bronsålder. Jernet var visserligen kändt, men
bronsen användes ännu till nästan allt, äfven till vapen. Det är
troligt, att Homeros’ skildring af sin tid i mer än ett afseende
kunde gälla äfven om södra Skandinavien för ett par tusen år
sedan, åtminstone om vi icke låta vår blick förvillas af det
poetiska skimmer, som hans mästarehand kastat öfver Odyssevs’ och
pelopidemes mångbesjungna bragder.
Men det finnes ett annat land, fjerran från Grekland, der
bronsåldern utan någon aning om jernets bruk bibehöll sig till
Luthers och Gustaf Vasas tid. Då Cortez förde sin segerrika
skara in i hjertat af Montezumas välde, fann han der en mäktig
stat med en civilisation i många afseenden fullt jemförlig med den,
af hvilken Europa under medeltiden kunde berömma sig. Vi känna
af Prescotts lifliga skildring det dåvarande Mexiko, ett stort rike
med väl ordnad stats- och religionsförfattning, med en talrik
befolkning, välbygda och folkrika städer, och med en storartad
materiel utveckling; men ett land, der jernet var fullkomligt okändt,
bronsen i dess ställe hade en vidsträckt användning, och der
sten-vapnens bruk ännu icke var utträngdt. Om vi fasthålla dessa
drag, som så lifligt påminna om förhållandena under vår
bronsålder, torde det icke vara utan intresse att återkalla i minnet
några af de vigtigaste punkterna i Prescotts skildring. Det
azte-kiska Mexiko var en valmonarki, men valet inskränkt till den
af-lidne furstens närmaste anförvandter. Den nye konungen invigdes
med mycken religiös ståt, samt omgaf sig med en äkta orientalisk
prakt och en talrik lifvakt, bildad af den förnämsta adeln. Denna
adel hade uteslutande rätt till de högsta embetena och var i
besittning af en betydlig jordegendom, hvilken den till en del
innehade såsom fideikommiss eller under vilkor som mycket påminna
om den europeiska medeltidens feodala inrättningar. Lagstiftningen
var anförtrodd åt en domarekår, hvars högre medlemmar innehade
sina platser på lifstid och aflönades genom särskilda till detta
ändamål indelta kronodomäner. Lagarne voro skrifna. Den
azte-kiska lagen erkände visserligen slafveriet, men ingen kunde i Mexiko
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
