Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet, januari - Svensk språkforskning. Johan Er. Rydqvist. 1. Af V. E. Öman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ledning», erhöll bidrag frän »utmärkta litteratörer och konstdomare»
och hade satt till sitt förnämsta mål »att väcka det allmännas
deltagande och värma för det sköna, glada och tillfredsställande»
samt att »reda begreppen och utbilda omdömet om det i dessa
mål sannt förträffliga.» Strängt ville redaktionen dock ej begränsa
sitt område, ville behandla äfven »andra föremål af åtskillig art
och natur, vare sig att det rörde menniskans inre angelägenheter
eller mera praktiska förhållanden.» Blott ett ämne för offentlig
behandling stäldes utom de liberalt uppdragna gränserna, måhända
derför, att det icke hade något alls att skaffa med »det sköna,
glada och tillfredsställande»: det var politiken, såväl den inhemska
som den utländska.
Icke utan skäl skulle man mot det sätt, hvarpå Heimdal
fullgjorde sin pligt som vitter granskare, kunna anmärka spridda fall
af onödig småaktighet, af obefogad ensidighet, af någon benägenhet
att underskatta ännu icke hallstämplade förtjenster; i stort likväl
visade han sig vara en äkta son af de nio mör: skarpsynt, vaksam,
om också just icke helig, så likväl sedligt oförvitlig så godt som
någon af de andre gudame, korteligen en förträfflig,
vidtkringskå-dande väktare af den bro, som leder upp till den konstnärliga
odödlighetens tempel Då det goda förslag, utgifvaren af Heimdal
i sitt förord förslagsvis uppstält, att medarbetare i tidskriften skulle
antaga hvar sin »fortfarande signatur», icke vunnit efterföljd, faller
det sig naturligtvis svårt att med visshet kunna bestämma hvad
som bör tillskrifvas utgifvaren sjelf eller annan person. Utan
tvifvel misstaga vi oss dock ej, om vi på hans rakning föra den
granskning af C. J. L. Almqvists Svensk Rättstafningslära, som
finnes införd i årgången 1831, N:o 45. Denna uppsats är för oss
af så mycket större intresse, som han är det första märkligare
bevis på att hr Rydqvist börjat rikta sin uppmärksamhet på
modersmålets skick och lagar, samt, som det vill synas, äfven börjat
göra särskilda DlÖlogiska studier på detta område, med
utsträckning äfven till de vidsträcktare rymder, som genom Grimms
storartade explorationer blifvit öppnade för den historiska
språkforskningen. Åtminstone omnämnes i den i fråga varande recensionen
Jacob Grimm med högt beröm som »en af de störste, om ej den
störste bland nu lefvande språkforskare», och hans Deutsche
Grammatik, hvaraf just samma år tredje bandet utkom, prisades
som ett »odödligt arbete», hvilket »spridt ett nytt och klart ljus
öfver de germaniska språkens ursprungliga skaplynne och
historiska utbildning.» Med anledning af den rådande förbistringen i
svensk rättstafning, hvilken Almqvists här ganska fördelaktigt be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
