Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet, januari - Bilder från fjerran länder. Af Herman Annerstedt - 1. En framtida eröfrarestat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för sitt fädernesland var att dö för det, och det är också det allra
sista en kines ville göra för sitt. Att gå ut och låta skjuta på
sig, och sedan ligga der med kulor i kroppen, är i hans ögon ett
mycket besynnerligt sätt att gagna sitt land; att odla potatis är
då vida bättre; får man ej göra det i fred, så gömmer man sig,
tills man får. Likaså att eröfra ett land genom att utsätta sig
sjelf för krigsfarligheter, måste synas honom ett opraktiskt sätt,
när der finnas andra långt säkrare utvägar. Hvad skall han
dessutom göra med en eröfring, när han sjelf ligger nere i jorden
med ett bajonettstygn genom magen? Och att slåss »för en idé» —
det vore nu höjden af all dumhet! Kina-mannen har ingen idé,
och vill ej hafva någon, och om han än blifvit besvärad med en
sådan åkomma, så kunde det säkerligen aldrig falla honom in att
slåss for den; han vet bättre än så.
Kineserna föra sina strider på annat sätt, och göra sina
eröf-ringar vida säkrare och varaktigare. De vänta, tills det är slut
med kulsprutningen och fred råder igen, och då välja de sig något
ställe, der det redan är iordningstäldt åt dem med polis och dylikt,
såsom Singapore, Batavia, San Fransisco, Manila, Saigou och
många andra. De tycka om ställen, der de hvita finnas, som äro
manhaftiga och bålla tummen på malajer och andra infödingar,
så att beskedliga kineser kunna få vara i fred, och dit komma de,
en och en i början, och sedan flera, när de finna sig säkra. De
börja som daglönare och arbeta på vägar och gator, flitigare och
bättre än några andra; några handtverkare följa med, och dessa
arbeta också bättre och billigare än några andra, så att de
småningom tränga undan hvilka konkurrenter de än må träffa på.
Under tiden spara de och taga noga vara på allting och lefva så
ytterst måttligt, att det är alldeles hopplöst för någon annan att
täfla med dem; de rå öfverallt. Genast från början hålla de sig
för sig sjelfva, och så snart de blifvit flera, bilda de ett litet
samhälle för sig, der de ställa till åt sig på kinesiskt vis, och afhålla
sig från alla andra. I början återvända de alltid till Kina, så
snart de förvärfvat nog, för att få ligga i sina familjegrafvar; men
när de så småningom känna sig mera hemmastadde, skaffa de ut
sina qvinnor och barn, och då biifva de först riktigt farliga. Så
snart de veta sig ha efterkommande att besöka sina grafvar,
anlägga de dessa i kolonierna och ha sitt verkliga hem der, bygga
familjetempel och anse sig bo der. Sedan finnes der ingen
hejd längre; de komma i skeppsladdningar och yngla af sig på
ett förskräckande sätt. öfverallt tränga de undan hvilka som än
må stå dem i vägen, endast det kan ske på fredligt sätt. Ännu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
