Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet, januari - Ännu några ord om kriget och de svenska sympatierna. Af L. J. H.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i fråga varande penningarna. Och om vi under den sista tiden upp*
lefvat mycket sorgligt, så är likväl det sorgligaste, som jag någonsin
hört, dessa ord i trontalet, att det tills vidare (»vorläufig») icke är
att tänka på någon varaktig fred med Fraukrike. — Annexionen af
Alsace och Lorraine är hela nationens önskan, och jag skulle
i detta afseende icke vilja komma i tvedrägt med mig sjelf och med
eder; men denna annexion är likväl blott då önskvärd, om vi der*
igenom få garantier för en varaktig fred; meu då trontalet försäkrar
om motsatsen, så menar jag, att om detta icke kan vinnas, så lärer
det tyska folket, så tungt det än blir, få bereda sig på nya offer. Fram*
för allt måste vi tänka på att försäkra oss om freden och äfven derpå,
att Tyskland och Frankrike må förminska sina stående härar, hvilket
väl låter sig göra utan att förminska folkets försvarskrafter. Det är
alldeles icke nödvändigt, att äfven under freden hvar och en löper
omkring (»umherlaiift») beväpnad. Jag står helt och hållet på
fosterlandskärlekens grund, och likväl är det mig, på de skäl jag anfört,
svårt att säga ja.»
Deputeraden Liebknecht ville framför allt söka visa, att det icke
varit Frankrike, utan de tyska furstarne, som splittrat Tyskland,
der-igenom att de begagnade reformationen till underlag för sina
suveräni-tetsändamål, och att detta isynnerhet varit fallet med Hohenzollarne.
(Ett förfärligt tumult uppstod härvid, då många tyckte sig hafva hört
ordet »förräderi» utsagdt af talaren. Denne, eftertryckligt tillfrågad af
presidenten, bestrider att hafva nyttjat detta ord och åberopar sig på
sina grannars vitsord). »Om förräderiet», sade han, »skall det sedan
bli fråga. De tyska furstarne begingo förräderi, då de afträdde delar
af Tyskland till Frankrike, t. ex. Metz; (Presidenten uppfordrade
talaren att sluta denna historiska utsväfning och frågade huset, om det
tillät honom att fråntaga talaren ordet, hvilket beviljades med eu stark
majoritet). Hr Liebknecht: »Jag tackar riksdagen.»
Deputeraden Mende: I begären 100 millioner af det nordtyska
folket. Hvar och en, som har öppna ögon, måste ha kunnat se de många
sår, ur hvilka det nu blöder. Jag tror icke att tyska folket, om det
finge tid till eftertanke, skulle vilja, att ett nytt exempel skall
statueras, huru tyska furstar akta ett annat folks sjelfbestämningsrätt, för
att derefter göra på samma sätt hos oss (häftigt afbrott). Sjelfva den
spanska inqvisitionen tillät gudsförnekarne åtminstone att inför
densamma upprepa sina lasteliga uttryck; och här på riksdagen skall man
icke en gång få tadla en regering och en kung (stormande munterhet).
Deputeraden Windhorst, från Meppen: Jag måste bekänna, att
efter hvad jag påtagligt sett, och äfven hört af presidenten i
förbunds-kanslersembetet, tror jag icke mer att det riktigt skall lyckas uppnå,
hvad som lofvades oss vid böljan af kriget, att grunda en enig tysk
stat i gudsfruktan, goda seder och sann frihet. Jag vore färdig att
tro, mina herrar, att efter hvad man xpdan erfarit, det vore
nödvändigt att vid blifvande fredsslut äfven låta Frankrike afträda åt oss
Lambessa och Cayenne (förvisningsorter med ett mycket osundt klimat,
dit Napoleon III efter statskuppen skickade ut tusentals af politiska
motståndare och der många förgingos. Not af ref.) Talaren vidrörde
härefter åtskilligt som var skedt vid annexionen af Hannover och som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
