Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet, februari - Den gammalkristna konsten i Roms katakomber. Af L. Dietrichson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hade äfven i forna dagar endast ett — och det ett mycket svagt
stöd: det, att många grafvar voro utan egendomligt kristna märken.
Men detta inkast förlorar all betydelse genom motskälet: att der
alldeles inga hedniska inskrifter funnos, hvilket dock under nämda
förutsättning skulle varit högst oförklarligt.
Så mycket troligare föreföll vid betraktandet af katakombernas
ofantliga utsträckning, af deras äldsta namn: »arenaria», af gamla
sagor samt af flera arkeologiska rön, det senare förmodandet, att
vi här stodo i gamla puzzolan- eller stenbrott. Men fysiska och
tekniska skäl hafva i vår tid visat oss, att äfven denna mening
är i det hufvudsakliga falsk: såväl jordens beskaffenhet som
an-läggningssättet utgöra bevis mot dess möjlighet. Den jordart, som
förekommer i de trakter kring Rom, deri katakomberna gömmas,
är »tuff», och förekommer under tre former: den litöida tuffen,
den granulära tuffen och »puzzolanjord». Den litoida tuffen är en
hård stenmassa, som begagnas för bygnader, puzzolanjorden
användes vid cement- och kalktillverkning, då derimot den granulära
tuffen ej haft någon dylik utbredd och bekant användning.
Skulle nu alltså katakombernas ursprung förskrifva sig från
jordens användning, så måste de antingen befinna sig i den litoida
tufflagern, eller i puzzolanj orden, och upphöra eller vända sig åt
annat håll, hvar gång man kom till den granulära tuffens område.
Men nu är detta så långt ifrån fallet, att tvärtom katakomberna
nästan uteslutande befinna sig just i den granulära tuffen, som
är lätt att uthugga och stark nog för att hålla ihop, under det
att de derimot just undvika den litoida, som är svårbearbetlig, samt
puzzolanjorden, som ej är stark nog för att bära upp sig. Just
detta jordlager, som var för svagt för att låta sig förflyttas till
begagnande för bygnader, för fast för att deraf göra cement och
kalk, — det, som ingen annan användning hade, är katakomberna
— ett starkt bevis för att de äro ursprungliga kristna grafvar.
Det andra beviset hemtas från anläggningssättet. Voro
katakomberna ursprungligen stenbrott, så måste de varit så anlagda,
att med minsta möjliga möda den största möjliga mängd sten
kunde vinnas och borttransporteras: — men just det motsatta är
fallet: man har vunnit det minsta möjliga materialet. Gångarne
äro så trånga, att två personer med möda kunna gå förbi
hvarandra. Om en mängd slafvar med åsnor och kärror för att
bortföra materialet för materialets skull, kan här ej hafva varit fråga,
endast om helt små transportredskap. Också äro de öfverallt
rätvinkliga, hvilket i hög grad skulle försvårat framkomsten, såvida
fråga hade varit om att uttransportera bygnadsmateriel Slutligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
