Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet, februari - Den gammalkristna konsten i Roms katakomber. Af L. Dietrichson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
väckande, som de på antika grafvar vanliga Bacchos- och
Eros-framställningarna. Att man ej endast för mytens skull framstälde
hedniska myter och symboler på religiösa orter, var ju naturligt:
man valde sådana, som kunde ega sin användning äfven inom dcu
nya religionen. Till dessa höra framställningarna af Hermes, af
Orpheus, af genier, af den romerska Victoria, o. fl. — af symboler
skola vi snart se flera bekanta uppträda, liksom vi skola skildra
användandet af de uyss nämda hedniska figurerna.
Men kyrkofaderna, säger man, uppträda ju som bestämda
vitnen om de kristnas konsthat. Det är just detta antagande, som
behöfver starkare bevis, än dem, man hittills lyckats uppleta. Det
är Tertullianus, som här alltid blifvit åberopad. I och för sig är
han imellertid ett föga tillförlitligt vitne. ty hans rigorism stod i
stark motsats mot hans samtids kyrka, och hans ifriga
bekämpande af den större friheten visar just, att denna fanns och var
allmän inom kyrkan. Men det kunde hända, att t o. m. denne
erkändt stränge rigorist ej uttalar sig mot konstens utöfvande.
Det hufvudställe, med hvilket inan dervidlag alltid kört fram, som
med ett tungt artilleri, hvilket ej kan besegras, är följande
yttrande ur hans skrift mot den kätterske målaren Hermogenes: »han
ger anstöt mot det tillåtna genom sina målningar och neddrager
Guds lag i sin konst; han är en dubbelförfalskare med sin
graf-stickel och sin griffel» (»pingit illicite, legem Dei in artem contemnit,
bis falsarius, et cauterio et stilo»). Detta ställe har man hittills
underlagt följande mening: »han målar, hvilket är otillåtligt;
der-igenom att han målar, trampar han Guds lag under fötterna, och
i det han begagnar både grafstickel och griffel, är han på dubbelt
sätt en förfalskare.» Men långt ifrån att detta är meningen,
stämmer det mycket mera med de fakta vi förut åberopat, och — som
vi skola se — äfven med Tertulliani tidigare uttalade meningar,
att förstå dessa ord på följande med originalets ord fullständigt
öfverensstämmande sätt: »han målar saker (eller på ett $ätt\ som
det ej är tillåtet att måla», det vill troligen säga, att han
fabricerar afgudabilder eller groft siniiga bilder, och härigenom
neddrager han Guds lag i den konst, som han gör föraktlig;
härigenom blir han en dubbelförfalskare, emedan han på tvåfaldigt sätt
missbrukar konstens gåfva, både medelst grafstickel och griffel».
Som vi se, är detta en mening, som hvarje allvarlig och tänkande
menniska kan underskrifva, och i sina tidigare arbeten uttalar
Tertullianus sig ofta mycket friare; han förkastar då endast
afgudabilder och dit hörande framställningar, ingalunda den
konstnärliga verksamheten, och förklarar, att de kristna »ej förkasta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
