Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet, februari - Den gammalkristna konsten i Roms katakomber. Af L. Dietrichson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tiserade symbolerna, — ständigt sjönk konsten mot den
byzan-tinska ständpunkten: figurerna blifva allt längre, allt stelare;
dra-perierna allt mindre fria, och samtidigt dermed allt praktfullare;
de naivt framstälda handlingarna ge vika för den torra
helgonbilden. Kan man sålunda än ej med en fransk författare säga,
att katakombernas konst är ett antikens pånyttfödande till en ny,
om ock kort blomstring, så är den dock en ny gren af antiken,
dess sista gren, och på samma gång den kristna konstens första
gren med nya egendomliga kännetecken, med ett nytt andligt
innehåll, buret af ett nytt andligt lif — spiran är lagd till det, som
komma skulle, när kristendomen en gång hann att utveckla ett
sant konstlif. — Att redogöra för det tekniska sättet för bildernas
utförande skulle här föra oss för långt.
Vi kunna indela kretsen af framställningar, efter deras
närmare eller aflägsnare slägtskap med den antika konsten, i de rent
hedniska, de, hvilka i mer eller mindre hednisk form behandla
bibliska och kyrkliga ämnen, samt slutligen rent kristliga, kyrkliga
bilder. Genom alla dessa kretsar draga sig symboler af mer eller
mindre antikt ursprung.
Till den första klassen från hedendomen upptagna
framställningar, naturligtvis alltid méd symbolisk allegori af en kristlig
betydelse, räkna vi romarbröstbilden med dess dekoration i Priscillas
katakomb, genierna, grafmåltiderna, Orpheus spelande för djuren,
Odysseus bunden vid masten, Hermes med lammet på skuldran,
Herakles och Hesperidernas äpplen, samt Helios i sin vagn.
Det. har ofta anmärkts, att de äldsta bilderna i
katakomberna äro de svårast förklarliga — naturligt nog, emedan de
tydligtvis måste innehålla de flesta spår af den ännu
existerande antika konstens uttryckssätt, ej blott af dess art. Några
hafva förklarat dem för medeltidsarbeten — hvilket endast visar,
att de ej kände originalerna — andra förklara dem för hedniska,
hvilket kunde låta sig höra, om de stodo för sig; men de stå ofta
så inbäddade i omgifvande kristna framställningar, att vi ej kunna
finna denna förklaring antaglig, lika litet som antagandet, att de skulle
vara af gnostiskt ursprung. Alltså måste man beqväma sig till det
medgifvandet, att de äldsta kristna, långt ifrån att genom
kristendomens ande blifva insnärjda i fördomar, erhöllo med den en frihet
i uppfattningen af förhållandet till lifvet, om hvilken apostelen
Paulus ju så ofta talar, när han säger: »jorden och dess rikedom
är Herrans» och »allt är edert!» (1 Cor. 10: 26; 3: 22). Ja, det
är helt enkelt — det säger oss en fördomsfri blick på dessa konsts
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
