Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet, februari - Den gammalkristna konsten i Roms katakomber. Af L. Dietrichson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Phidias, är den till grund liggande urbilden för vår Kristustyp,
så mycket mera, som man kan se, att denna väg, enligt den gamla
berättelsen, verkligen varit beträdd af den kristna konsten. Det
förekommer mig, som kunde Lentulusbrefvet vara en uppfinning,
hopkommen för att urskulda och bortvända uppmärksamheten från
det då redan i konsten utbildade Kristusidealets hedniskt-antika
ursprung.
På samma sätt förekomma också Pauli och Petri porträtt
redan tidigt på i katakomberna funna glaskärl, flaskor, koppar m. m.
Det äldsta af dessa torde det exemplar vara, som finnes på en
bronsplåt i Vatikanen; det är de bekanta typerna, hvilka här möta
oss, Petrus med knollrigt hår och en något uppåtstående näsa,
Paulus skallig, med örnnäsa och finare anletsdrag.
Af kyrkliga framställningar, hvilka ej omedelbart ansluta sig
till bibeln, kunna vi nämna den bedjande qvinnan, som tager
slöjan, dopet i en tvåfaldig framställning samt martyrporträtt och
»fossores».
I de många äldre bilder af en ensam stående qvinna i bedjande
ställning, hvilka en föregående tids arkeologer kallade madonna,
har den nyare tidens forskning låtit oss se en symbol af bönen,
hvarför man benämt dem »orantes». Stundom äro de förmodligen
porträtt af de aflidna, hvilka hvila i grafven, och de visa oss
upp-repadt den af oss omtalade vanliga böneställningen. Qvinnan, som
tager slöjan i närvaro af biskopen och diakonen, tillhör den äldsta
perioden och framställer ovilkorligen en alltifrån apostlarnes dagar
gällande sed vid upptagandet i enkornas eller diakonissernas orden
(jmfr. Tertull. De virginibus velandis, cap. 9, 16). Dopet
fram-ställes stundom genom en fiskare, énligt Kristi ord om
»mennisko-fiskaren», stundom genom en person, som af en annan neddoppas
i vattnet. Dessutom refererar sig Noaksframstallningen, hvilken
vi ofvan omtalat, på dopet. Slutligen förekomma många
martyrporträtt både från äldre tider, då namnet utan vidare sättes till
med tillägget »in pace», stundom med helgonglorian kring hufvudet,
hvilken dock ej förekommer förrän efter Constantini tid. I denna
grupp kunna vi äfven inordna de bilder af »fossores», gräfvare,
hvilka bildade en egen korporation, och som med sina hackor och
spadar visa oss de män och de verktyg, genom hvilka
katakomberna tillkommit.
Vi hafva nu genomvandrat kretsen af figurframställningar; vi
skola nu, innan vi sluta, äfven omnämna de blotta symboler, hvilka
förekomma i katakomberna i otalig mängd, och som vi endast i
korthet vilja omnämna och förklara.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
