Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet, februari - Om en fri högskola i hufvudstaden. Af P. A. Siljeström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ligen den, att högskolan alldeles icke behöfde göra anspråk på
någon fullständighet, — att hon kunde börja sin verksamhet
äfven i den obetydligaste skala, hvad lärareantalet och antalet
ämnen som skulle föredragas, beträffar, — att början kunde göras
med hvilket ämne som helst, om fullt qvaliffcerad person stode att
vinna såsom föreläsare — och att hon under fortgången af sin
verksamhet ingalunda blefve nödsakad att, blott för fyllandet af gifna
platser, taga äfven underhaltiga förmågor i anspråk — att hon
således alltjemt kunde, om hon ville, bibehålla sig på den ståndpunkt
af vetenskapligt anseende, hvarförutan hon i sanning aldrig skall
förmå att åstadkomma de resultat, man af henne väntat För
vetenskaplig lifaktighet kan för högskolan ingenting vara väsentligare,
än att vara befriad från blotta examens-föreläsningar och
embets-examinationer. Hon må således bjuda sina håfvor, så snart hon
kan och när helst hon kan; men hon bör aldrig vilja bjuda annat
än de bästa gåfvor; hellre inga. Endast så skall hon kunna
uppfylla sin bestämmelse. Nedsjunker hon till endast ett lärdt
em-bctsverk, då må visserligen äfven något godt kunna vinnas; men
visst icke det som varit afsedt, eller detta åtminstone endast i
jemförelsevis ringa grad. För högskolans framtid är det iraellertid
af största vigt att kunna ju förr desto hellre verksamt uppträda.
Det är derigenom som intresset för densamma skall underhållas.
Föredömet, resultaten verka mer än äfven de bäst skrifna
af-handlingar. Vi förmoda ock, att ingen tänkt sig annat än en
temligen långsam utveckling. Att med ens framställa fullfärdig
en så storartad anstalt som högskolan, tänkt såsom universitet,
kan med skäl befaras vara mer än som kan väntas af enskilda
bemödanden; så vida man ej skall vänta alltför länge. Men en,
på sätt närnts, långsam utveckling är icke gerna möjlig annat än
i förening med den här antydda organisationsplanen; och ännu
mindre är det möjligt att derförutan lemna högskolans utveckling
i händerna endast på sådana lärarekrafter, af hvilka en god och
hedrande utveckling är att hoppas. Ingenting är så vigtigt som
att högskolans föreläsare blifva något mer än blott föreläsare af
examenslexor. Ett huru stort antal som helst af detta senare
slags föreläsningar skall icke utöfva den effekt till vinnande af
de afsedda, vare sig vetenskapliga eller sociala ändamålen, som
endast några få af en högre ordning.
Vår sats lyder sålunda i korthet: studiernas frihet och
erkännandet af en högre grundsats, än embets-examensväsendett må
vara bestämmande för högskolans organisation.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
