Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet, februari - Svensk språkforskning. Johan Er. Rydqvist. 2. Af V. E. Öman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jemförelse såväl med folkmålet och de skandinaviska systerspråken,
som med andra beslägtade germaniska tungor. Någon gång, ehuru
ytterst sällan, beträder hr R. »gissningens och analogiens slippriga
bana». Så här, i fråga om verbet di (1, 121), hvilket
samman-ställes med piggia, ur hvilket lagarnes dij>i möjligen skulle vara
en utbildad svag form, som förestälde pigjpi. Hela hypotesen, som
väl egentligen afser att ådagalägga ett nära frändskapsförhållande
mellan verben di och tigga, förlorar imellertid sitt stöd, om det
visar sig att den för piggia angifna betydelsen af »di» icke finnes
till Enligt vår uppfattning är förhållandet också sådant På
intet af de ställen i våra gamla landskapslagar, der f>agh (f>a)
förekommer i sådant läge, att det kan få betydelse af »didde», är
likväl ordställningen sådan, att hon utesluter en okonstlad
uppfattning af ordet i dess vanliga bemärkelse af imottaga, taga.
Har man i minne det om dibarn vanliga uttrycket, att de taga
bröstet, faller det sig helt naturligt att återgifva Upplands-lagens
(Æ. B. 11: 1): ok pœt barn f>a miolk aff möpor spina, med: »och
det barn tog mjölk ur moders bröst (spenar)», Östgöta-lagens
(Vinsorp. B. 6: 7, yngre hdskr.): thå miölck och moder spinna didde,
med: »tog mjölk och moders spenar didde». Samma sak med det
anförda stället ur Yngre Yestm. Lagen (Æ. B. 12: 4).
Vestgöta-lagen har på jemförliga ställen dipi. Betydelsen piggia = »dia»,
hvilken ur logisk synpunkt visserligen kan försvaras, synes oss desto
mera misstänkt, som hon, så vidt oss bekant är, icke eger
motsvarighet i isländskan, hvilket språk hvarken eger ett dia, ej heller
i denna betydelse gör bruk af verbet piggia, utan i motsvarande
fall brukar verben suga, drekka. Härtill kan läggas, att irländskan
har ett did — engl. pop, dug, och ett dinim, dighinim = to suck.
Den af hr R., med all varsamhet och under uttrycklig reservation,
framstälda hypotesen anse vi således ohållbar. I sammanhang med
denna fråga fäster hr R. uppmärksamhet derå, »att di och dia äro
främmande för gamla allmogespråk» (I, 120), hvilka i stället
begagna sig af andra, anförda uttryck, bland hvilka förekommer ett
tjik (kik), hvilket erbjuder intressanta jemförelser med såväl det
irländsk-gaelska cioch (qvinnobröst) som med liknande och
lik-betydande ord i slaviska språk l).
1 sin »återblick på tredje koujugationen» berör hr R. frågan
om »ursprungligheten af vokalslut i verbets stam» (I, 140). Det
är då, som hr R. anmärker, visserligen sant, att, om man stannar
inom det germaniska fältet och särskildt vid »vissa» företeelser
1) Jmfr. Dtefeobacb, Vergl. Wörterb. Il 609.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
