Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet, mars - Frihets- och enhetssträfvanden inom nordens skaldskap på 1790-talet. Af Fredrik Bajer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
styrelsen, i hvilken Reuterholm var den egentliga själen, ville gifva
sig ett sken af att vara liberal; och den s. k. »hertig Carls
tryckfrihetsförordning» utfärdades den 11 Nov. 1792. Sjelfve Thorild
lät sig dåras af skenet. Han trodde sig nu kunna fritt uttala,
hvad som låg honom ora hjertat. Men när han pekade på den
iyrdelta ståndsriksdagen, och med »ärlighet» ropade till
statsskeppets styresman: »Eröfra dessa fyra barbariska nationer, gör oss
till ett folk!» — då vräkte denne honom öfver bord.
Tryckfrihetens inskränkning och Thorilds fängslande sådde i
Upsala det frö, utur hvilket sedermera den efter hufvudmännen
s. k. Höijer-Silfverstolpeska »juntan» skulle skjuta upp. Bekant
är huru, vid »tryckfrihetens begrafning», studenterna, midt på ljusa
dagen, i ett fackeltåg buro hertig Carls förordning till en öppen
plats, der den nedsänktes och jordades i en djup graf, under det
att de sjöngo:
»Frihet och jemlikhet råde bland oss!»
Under tiden satt Thorild i Stockholms rådstuguhäkte och
diktade sina Götmannasånger eller Dalvisor. Detta var det medel
han kunde begagna till frihetsgrundsatsernas insjungande i Sverige.
Men denna hans sång blef endast en svanesång. Flyktande måste
han lemna hemmet. Han for mot söder; någon tid ännu vistades
han dock i nordens söder, i Danmark.
Nästan midt i Kjöbenhavns Store Kongensgade, nära
»marmorkyrkans» qvarlefvor, ligger på högra sidan, när man kommer från
Kongens Ny torv, en gammal röd gård (numera n:o 72). Der bodde
1793 en Thorilds van, den i öfrigt icke alldeles välfrejdade Carl
Ingman, som utom sitt hemland Sverige benämde sig Manderfeldt
och bar titeln af svenskt »landtråd». Han hade inbjudit Thorild
att komma till Kjöbenhavn såsom »den rätta fristaden för alla
snillen», och att taga bostad hos sig. Endast några månader uppehöll
sig dock Thorild och hans trogna följeslagarinna, Gustava v.
Kowsky, såsom nygifta, i Kjöbenhavn. Det ar näppeligen möjligt
att numera afgöra huruvida Thorild har umgåtts med P. A.
Hei-herg. Så mycket vet man dock, att Manderfeldt räknade många
bland Kjöbenhavns framstående författare till sina närmaste
umgängesvänner. Och i tidskriften Rigsdalersedlens händelser, som
Heiberg utgaf på den tiden, kallar han Thorild — utan dock att
nämna honom — »en god ven» *). Det är sannolikt, att de ha * i
’) Jfr. Rigsdalersedlens händelser II, 297—298 med Thorilds Kritik öfver kritiker
i Stml. skrift III, 33—34.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
