Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet, mars - Undersökningar rörande lifvets och organismernas ursprung. Af A. F. Åkerberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1.
Vi göra dagligen den erfarenheten, att det är svårt att hindra
många födoämnen att förskämmas, att en frukt, som ser frisk ut,
ofta har maskar i kärnan, att kött, som utsättes för luftens
inverkan, ruttnar och uppfylles af mask, ja, att till och med det
vanliga vattnet förr eller senare börjar ruttna och uppfylles af
lefvande organismer, då man låter det stå i öppet kärl.
Nar man frågade forntidens filosofer om orsaken till dessa
företeelser, hade de strax ett svar till hands, som lät mycket
sannolikt. Det föll dem icke in att betvifla, att dessa lågt stående
former af lif alstrades i de ämnen, der de förkommo. Lucretius,
som druckit djupare ur vetandets bägare än mången annan skald
i äldre och nyare tider, talar mera som filosof än som skald, när
han utbrister: »Med rätta har jorden fått namn af moder, ty allt
frambringas af jorden; äfven nu framgå ur henne många lefvande
skapelser, i det de utveckla sig af regnvatten och solvärme». (De
rerum natura V. 793—96). Den grundsatsen i forntidens
vetenskap, att »det enas undergång är det andras födelse», framträdde
i sin populära drägt i den tron, att fröet måste dö, innan plantan
kan uppspira, en tro som var så vidt utbredd och så djupt
inrotad, att apostelen Paulus åberopar den i en af de mest lysande
yttringarna af sin glödande vältalighet (1 Kor. 15: 36). »Du dåre»,
säger han, »det du sår blifver icke lefvande, om det icke dör.»
Att lif kan framgå ur och verkligen framgår ur hvad som icke
har lif, var således antaget både af filosoferna, skalderna och
sjelfva folket hos de mest upplysta nationer för 1800 år sedan
och fortfor att vara det lärda och olärda Europas gängse åsigt
hela medeltiden igenom, ända till sjuttonde århundradet.
Det räknas allmänt till den berömde engelske naturforskaren
Harveys många förtjenster, att han var den förste, som ådagalade,
att fakta stodo i strid med denna, så väl som med mången annan
genom sin ålder vördnadsvärd auktoritetstro. Vi kunna
imel-lertid icke finna någon tillräcklig grund för ett dylikt antagande.
Af Harveys arbete Exercttationes de Generatione framgår, att han
antog att alla djur och växter uppkomma från hvad han kallar
ett »primordium vegetale», ett uttryck som nu för tiden skulle
kunna återgifvas med »ett vegetativt frö», och om detta säger han,
att det är »oviforme» hvilket icke nödvändigt innebär, att det skall
ha äggets gestalt, utan endast att det har dess natur och
beskaffenhet. Men att detta »primordium vegetale» nödvändigt alltid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
