Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet, mars - Undersökningar rörande lifvets och organismernas ursprung. Af A. F. Åkerberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvimla af små lifliga varelser, de s. k. infusionsdjuren, hvilka
utan mikroskopets tillhjelp är alldeles osynliga, ja, af hvilka inånga
i det adertonde århundradets mikroskop endast kunde visa sig som
punkter och linier.
Med stöd af åtskilliga teoretiska skäl betviflade Buffon och
Needham, att Redis hypotes kunde tillämpas på infusionsdjuren,
och Needham ville på grund af en mycket riktig tanke underkasta
frågan experimentets prof. «Om dessa infusionsdjur komma af
irön», sade han, »måste dessa frön antingen finnas i mossan, af
hvilken infusionen är tecknad, eller i vattnet, som är begagnadt
till densamma, eller slutligen i luften öfver den. Alla fröns
lifs-kraft tillintetgöres af hetta. Om jag således kokar infussionen,
omsorgsfullt tillproppar den, väl tillkittar proppen och sedan
upphettar kärlet genom att nedgräfva det i het aska, måste alla de
frön, som kunna vara förhanden, nödvändigt dödas. Om jag
der-efter tager bort infusionen och låter den afkylas, skall det —
såvida Redis hypotes håller streck — icke utveckla sig några
smådjur i densamma, hvarimot sådana småningom skola framträda, i
fall de icke äro beroende af några förut förhanden varande frön,
utan alstras’ af ämnena i sjelfva infusionen.» Och Needham fann
att under de omständigheter, under hvilka han anstälde sina
försök, smådjur utvecklade sig i infusionen, när så lång tid förgått,
att de kunde utveckla sig.
1 många af sina undersökningar hade Needham arbetat
tillsamman med Buffon och resultaten af deras försök stämde
förträffligt öfverens med den store fransmannens hypotes om »de
organiska molekylerna». Denna gick nämligen’ ut på, att lifvet är
en omistlig egenskap hos vissa oförstörbara smådelar, som finnas
i alla lefvande ting och ha vissa från dem oskiljaktiga krafter,
genom hvilka de skilja sig från den liflösa materien. Hvarje
lefvande organism är bildad genom en öfvergående förening af dessa
molekyler. De förhålla sig till densamma som de enskilda
vatten-delarne till ett vattenfall eller en hvirfvelström. Organismens
former bestämmas sålunda af kampen mellan de yttre vilkoren och
de krafter, som bo i dess organiska smådelar, och liksom
förstorandet af en vattenhvirfvel endast tillintetgör en gifven form, men
lemnar vattendelarne med alla de i dem inneboende krafter öfriga,
äfvenså är hvad vi hos en växt eller djur kalla förruttnelse eller
död endast ett sönderbrytande af formen, endast ett upphörande
af de band, som förenade dess organiska smådelar, hvilka nu
sättas i frihet såsom infusionsdjur.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
