Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet, mars - Anmälningar - Teaterfrågan. (Betänkande af teaterkomitén. — Josephson, Våra teaterförhållanden. — Stjernström, Om teatern). Af C. S—e
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Konungen har deriöre nu till riksdagen ingifvit ett förslag, att
staten skulle öfvertaga och under tre års tid gälda inköpet af den
dramatiska teatern; vidare skulle en teaterns skuld till sjuk- och
begrafningskassan, stor 30,000 rdr, alldeles utgå, och det
resterande beloppet ville konungen sjelf åtaga sig. »Härigenom» —
heter det i den kongl. propositionen — »inskrankes den af
riksdagen begärda summan till det belopp, för hvilket statsverket kan
anses erhälla full valuta i den fastighet, som nu begagnas för den
Kongl. teaterns dramatiska scen, och som för framtiden skulle
upptagas bland kronans egendomar.»
Det höfves en konung, som icke blott älskar, utan äfven sjelf
utöfvar de sköna konsterna, att med så ädelmodiga uppoffringar
taga vård om dem, och vi vilja hoppas, att riksdagen äfven skall
visa sig förstå sina skyldigheter härutinnan. Om vi dock nödgas
yttm någon farhåga härvidlag, sker det på grund af de åsigter,
som under förra riksdagen försökte, ehuru lyckligtvis förgäfves, att
göra sig gällande inom representationen och som äfven i år funnit
ett uttryck i en motion om teateranslagets indragning, hvarvid
dock motionären finner för godt att försigtigtvis tillägga, att han
icke vill »ingå i någon vidare pröfning af teaterns nytta för
samhällets Under förra riksdagen framståldes äfven en dylik motion,
hvari yttrades, att »sedt ifrån de skattdragandes sida vore anslaget
till Kongl. teatern en utgift för staten, som icke alls lemnade något
nyttigt spår efter sig, utan tyckes vara till mera för att en skara
aktörer och aktriser skola blifva underhållna (!) samt en sysslolös
publik tillfredsstäld (!), än för något annat ändamål».
Statsutskottet hänförde dock denna motion till dem, hvilka icke böra till
någon riksdagens åtgärd föranleda, och Första kammaren ansåg
ingen diskussion behöfva föregå bifallandet af det utaf regeringen
begärda understödet, men icke så Andra kammaren. Här uppstod
en öiverläggning, som föranledde en af ledamöterna att »högeligen
beklaga, att man i representantförsamlingen skall få höra ord,
vit-nande om så föga iniresse för bildning och konst». En talare
menade sig gifva ett uttryck åt allmogens opinion genom att föreslå
fullständig indragning af anslaget; en annan — hvilkens
beryktade uppträdande vid detta tillfälle lemnade ett nytt, sorgligt
vit-nesbörd om den bornerade kulturfiendtlighet, som ligger på botten
hos en viss dogmatisk riktning inom svenska kyrkan — önskade
»icke blott såsom representant, utan för egen räkning och såsom
far för många söner (!), att teatern aldrig funnes till» o. s. v.
Man kunde måhända häraf tro sig ega anledning till fruktan, att
den svenska teaterns öden skulle bestämmas af personer lika obekanta
med den dramatiska konstens i folkens historia på ett så storartadt
sätt häfdade betydelse, som otillgängliga för denna konsts bildande
inflytande, och hvilkas åsigter om teaterns gagn för ett kulturfolk,
tydligast uttalas i deras egen okonstlade bekännelse: »Vi kunna
icke fatta, hvari gagnet består.» Men hvar och en som älskar att tro
på intelligensens slutliga seger, må sätta sin förtröstan till dess
målsmän. Hos oss har med en stigande bildning behofvet af en
teater blifvit allt allmännare, och publiken har lärt sig att icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
