Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjerde häftet, april - Politiska betraktelser. 6. Om det svenska beskattningsväsendet samt om den politiska och kommunala rösträtten. Af —t—
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lägre förmögenhetsgrader. Vi vilja till jemförelsepunkt antaga en
tio gånger större årsinkomst eller 4,000 rdr, och såsom rättesnöre
för hvad som rör hushållet skola vi begagna uppgifter, som
hemtats ur en bekant hushållsbokl), angående åtgången i ett
hushåll af 10 å 12 personer. Vi hafva gjort oss den mödan att
efter nu gällande tulltaxa beräkna tullen for hvarenda deruti
upptagen artikel, ifrån kaffe och socker, risgryn, mannagryn, helgryn,
perlgryn, sagogryn etc. etc. etc. ända till oliver, champignoner och
portugisisk lök, och funnit summa tull for alltsaminan uppgå till
ej fullt 55 rdr; i följd hvaraf vi hafva att for ett hushåll af endast
fem personer, — såsom vi för jemfÖrelsens skull måste antaga —
på detta konto uppföra ej öfver 27 rdr 50 öre. Om i stället för
6 kannor bränvin vi antaga 30 kannor vin, så är detta visserligen
det högsta som kan komma i fråga för ett hushåll med den i
fråga varande ej alltför betydliga årsinkomsten; tullen derfor, efter
högsta tullsats, utgör 16 rdr 50 öre. Anslås årliga tobakstullen
till 5 rdr, så är detta troligen ej alltför njuggt beräknadt. Hvad
slutligen beklädnads- och andra varor beträffar, skola vi uppfora
jemt 20 riksdaler, ehuru detta förmodligen är nog högt
tilltaget. Hela sammanlagda summan uppgår till 69 rdr som,
tillsamman med den direkta bevillningen och personliga skatten
gör 110 rdr 80 öre, det vill säga mellan 2 och 3 procent af
inkomsten.
Vid denna jemförelse är nu att anmärka, att vi med flit och
för att ej i någon mån synas öfverdrifva, för det fattigare
hushållet hållit beräkningen så låg som gema är möjligt, for det
förmögnare åter snarare något öfver medelmåttan, och att för det
förra väsentligen upptagits hvad man (till en del illa nog) torde
få lof att anse som husbehof, under det för det senare åtskilligt
bestämdt måste rubriceras såsom öfverflöd.
Ju större årsinkomsten är, desto förmånligare för den
förmögnare utfaller denna proportion. Millionären skattar, huru
yppigt han än må lefva, ganska obetydligt öfver sin ena
bevill-ningsprocent; vi tvifla på att han någonsin kan komma att, med
inberäkning af de indirekta skatterna, betala ens så hög skatt som
2 procent af årsinkomsten.
Man finner här således — och detta är det märkliga resultat,
hvartill dessa små detaljer leda — att vi här hafva exempel på
en progressiv beskattning i motsatt riktning mot hvad man eljest
trott sig kunna fordra: millionären betalar i skatt 1 å 2 procent *)
*) Enligt uppgift, författad af en f. d. hushållerska åt afl. expedit.-sekreter. Askelöf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
