Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjerde häftet, april - Politiska betraktelser. 6. Om det svenska beskattningsväsendet samt om den politiska och kommunala rösträtten. Af —t—
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rikedoni8minoriteten, om ej: lägg blott för all del den nya bördan
på de indirekta skatterna! det vill med andra ord säga: på den
redan förut af skatter orättvist betungade arbetarebefolkningen!
Och man finner det så skönt, ja verkligen beundransvärdt att
dessa slags skatter »icke kännas». D. v. s. att blott den skattdragande
möjligen af okunnighet ej märker, hur han tryckes, så har man
ingenting imot att han tryckes — en härlig maxim! Men den
omständigheten, att om ensamt på bevillningsrubriken »kapital eller
arbete» lades en så stor beskattning, att (allt inberäknadt) den
rike drabbades af proportionsvis lika tunga med den fattige (och
detta vore kanske ej mer än billigt?), man skulle erhålla, inom den
gifna tiden, allt hvad regeringen för det i fråga varande ändamålet
begärt, — den förtiges visligen!
Detta rikedomsminoritetens beteende får en desto svårare
karakter, när man tager i betraktande, att äfven de personliga offren,
arbetaren har att göra för fäderneslandets försvar, äro för honom
relativt vida känbarare än för den förmögne; äfvensom att
taxeringen af inkomster i allmänhet torde få anses noggrannare för
den lägre, än för den högre inkomsten, under det för de högst
skattande (absolut taget) den taxerade inkomsten väl sällan torde
uppgå till mer än hälften eller två tredjedelar af den verkliga1); och
än mer, när man besinnar den prekära naturen af arbetarens
inkomst i jemförelse med de flesta andras. Kapitalistens penningar
bära ränta äfven den dag han är sjuk; embetsmannen åtnjuter
tre fjerdedelar af lönen under den sjuka dagen; jordbrukarens
skördar växa, fabrikantens maskiner upphöra icke att vara i
rörelse o. s. v. derför att egaren är sjuk; och ehuru dessa senare
visserligen äfven måste förlora på en längre tids frånvaro från
yrket, hafva de likväl i allmänhet sina saker så stälda, att de utan
olägenhet kunna vara frånvarande en eller annan dag; hvarimot
arbetaren förlorar sin arbetsförtjenst hvarje dag som han af
sjukdom eller tillfälliga omsorger för hus och hem är hindrad från
arbete. Besinnar man allt detta, skall man nödgas erkänna, att
ett beskattningssystem i den riktning, vi visat ega rum, är mer
än orättvist — det är oädelt. Och om man nu frågar,
hvar-för arbetsklassen behöfver något politiskt inflytande, så kan svaret
helt enkelt blifva (ehuru vi för vår del betrakta saken ur ännu
en högre synpunkt): för att skydda sig mot att genom ett orättvist * i
1) För en del tjenstemän upptages visserligen hela inkomsten, der inkomsten är
inskränkt till blotta lönen; derimot tro vi det vara temligen vanligt — åtminstone
veta vi det i minga enskilda fall vara förhållandet — att icke för embetsmannen taga
i beräkning enskild förmögenhet eller inkomster bredvid tjensten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
