Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjerde häftet, april - Politiska betraktelser. 6. Om det svenska beskattningsväsendet samt om den politiska och kommunala rösträtten. Af —t—
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
digheter, ehuru dessa i och genom panten öfverflyttas från en
person till en annan och sålunda skenbart kunna synas ligga uti
sjelfva panten, dels att uti dess ursprung inteckningens tillvaro
berott på jordegarens fria vilja och det vederlag han erhållit, dels att
i följden densamma kan genom rent personliga tillgöranden, vare
sig af jordegaren eller inteckningsinnehafvaren, beröfvas all kraft
och verkan. Jordegaren kan t. ex. genom vanhäfd bringa
egendomen derhän, att en inteckning, som en gång haft värde, icke
längre får något; en inteckningshafvare kan, genom försummande
af förnyelse eller genom försumlighet eller ekonomisk oförmåga
att bevaka sin rätt vid en utmätning, förlora sin fordran o. s. v.
Men alla dessa kriterier saknas i fråga om grundskatter. Ingen
dödlig kan bevisa, att vid tiden för grundskattens införande detta
speciela hemmans egare godkände en så beskaffad intecknings
tagande uti hans egendom; tvärtom talar all sannolikhet för att han
ogillade en sådan åtgärd. Och månne en slik åtgärd kan rättsligt
göras utan en egares speciela tillåtelse? Man säger visserligen,
att individen måste vara beroende af en laga regerings och
representations beslut; men — oafsedt den omständigheten att denna
regering och denna representation, på de tider grundskatterna
infördes, i allmänhet endast representerade eller gjorde gällande
vissa klassers intressen, de der omhuldades, under det andra
klasser förtrycktes — månne verkligen en regerings eller en
representations maktfullkomlighet kan, förnuftigtvis, anses sträcka sig ända
derhän? Ingen fråga, att ju ej ett lands regering eller
representation bör kunna af medborgaren fordra alla de skattebidrag, som
erfordras för statsverksamhetens underhållande; men är det ens
möjligt — allt ur förnuftets synpunkt — att de kunna med ett
penndrag tillägga sjelfva jorden permanenta egenskaper, till godo
eller till ondo, för alla tider? I fråga pm stiftandet af lagar har
aldrig någon regering éller representation, huru vis den hetat,
ansetts ega en sådan befogenhet, utan hvad som i det fallet på en
tid gjorts, det har på en annan tid ansetts kunna upphäfvas eller
ändras efter godtycke; huru skulle förhållandet kunna vara
annorlunda i fråga om beskattningen? Men på detta senare område
tror man det förnuftigt omöjliga kunna göras, och dödliga
men-niskor hafva rätt att stifta eviga lagar; ty detta senare är hvad
som sker, när man pålägger jorden en beskattning för alla tider.
Härvidlag finnes ingen makt, som kan åstadkomma en förändring:
om jorden försämrades ända derhän, att behållningen blefve ingen,
måste grundskatten i alla fall betalas, — så vida det ej till slut
skulle komma derhän, att man af nödvändigheten gjorde en dygd,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
