Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjerde häftet, april - Studier öfver våra folkvisor från medeltiden. 1. Hedendomens poetiskt-religiösa verldsbetraktelse och dess ombildning genom kristendomen. (Forts.) Af P. A. Gödecke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Konungens högste rådgifvare stiger då fram och säger:
o
»Asmund är både stor ocb stark,
Han är så fräjdad en man.»
Men hjelten svarar på konungens uppfordran:
»Hvad har jag mot dig brutit,
O kouuug, der du står,
Då du vill mig andtligen sända till straff
Långt norr ut i trollens verld.
»Du skall få jungfru Hermelin,
Hon är så vänt ett vif,
Vill du i norr till den mörka verlden
Att våga för henne ditt lif.
»Och vill du gifva mig dotter din,
Den väna jungfru Hermelin,
Så reser jag i norr till den skumma verlden,
Der ej sol eller måne skiner.»
I dessa strofer af speglar sig tydligt folkets föreställning om
jättarnes verld. Sjelfva detaljerna af skildringen stämma för öfrigt
godt öfverens med vinternaturen i de Ödsliga fjälltrakterna utmed
hafvet öster om Nordkap ända bort mot det Hvita hafvet Detta
kallades också »Gandvik», hvilket betyder »Trollviken»,
»Trollbottnen.» Tillafventyrs hafva dessa nejder i folkets traditioner så
mycket lättare bibehållit sitt rykte att vara ett hem för
vidunderligheter, som nordmäfanen i den historiska tiden der träffade
samman med de i trolldom och signerier kunniga finnarna, till
hvil-kas mäktiga »Bjarmaland» dessa fjällkuster hörde.
• Dit drager nu Asmund på »Olafs-skeppet», som de kalla »Ormen
långe.» I följe har han Torkild Adelfar, hvilket namn äfven
återfinnes hos Saxo Grammatikus, der det tillägges en man, hvilken
såsom vägvisare var med på ett tåg just till »Jötunheim.»
Efter skildringen af resan och landstigningen heter det om
hans vandring in i berget;
»Som han kora i den första salen,
Der var så underligt vulet,
Dukarne voro tvagna i blod
Och ormar spela utefter bordet.
Som han kom i den andra salen,
Han var i så mveken våda;
*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
