Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjerde häftet, april - Studier öfver våra folkvisor från medeltiden. 1. Hedendomens poetiskt-religiösa verldsbetraktelse och dess ombildning genom kristendomen. (Forts.) Af P. A. Gödecke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Deri du sofver sorglös,
son af Ylfing!
Låt mig, furste,
i din famu somna,
liksom du lät mig
i lifvet fordom!»
Derpå svarade Helge:
»Nu skall mig intet
omöjligt tyckas,
sent eller tidigt,
p& Sevafjällen,
när du sofver
på den dödes arm,
snöhvit, i högen,
Högnes dotter,
du konungsborna,
som är qvar vid lif!»
Och till slut qvad han:
»Nu måste jag rida
rodnande vägar,
låta bleka springarn
spränga genom luften;
jag måste vara vester
om vindhjelmens bro,
innan Valhalls hane
väcker enhärjar.»
Helge och hans följe redo då sin led, men qvinnorna gingo hem
till gården. Qyällen derefter lät Sigrun tärnan hålla vakt vid
högen; men vid skymningen, då Sigrun kom till högen, qvad
tärnan:
»Kommen vore nu,
om han komma tänkte,
från Odins salar
Sigmunds ättling.
Nu bleknar hoppet
att herskaren må komma,
då ren örnarna slumra
på askens grenar,
och allt folk drager
till drömmars ting.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
