Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjerde häftet, april - Luther i hans betydelse för vår tid. Af Carl von Bergen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
von Miltitz, en fint bildad verldsman, till Luther, for att intala
honom att hålla sig stilla. Miltitz skötte sitt uppdrag med mycken
slughet; han sökte framför allt vinna Luthers förtroende, bemötte
honom derför med stor vänlighet och lade i dagen en stark
förtrytelse öfver Tetzels förfarande. På teologiska dispyter inlät han
sig ej, men förstod derimot att inverka på Luther från den sida,
der denne ännu till sitt åskådningssätt helt och hållet var munk,
nämligen i fråga om hans aktning för kyrkans auktoritet. Luthers
fasta tillförsigt tycktes vackla, då Miltitz i bevekliga ordalag
före-liöll honom, att han, den ensam stående, ej borde uppresa sig mot
Kristi kyrka. Ett formligt fördrag kom till stånd mellan den stolta
romarekyrkan och den oansenlige augustinermunken; Luther
förband sig till att ej mera predika, skrifva eller i handling
företaga något mot aflaten; till gengäld härför skulle Miltitz hos
påf-ven utverka, att en kommission af lärda biskopar fingo i uppdrag
att undersöka stridsfrågan. Endast under förutsättning af att
han blifvit grundligt vederlagd på den fria diskussionens väg, ville
Luther återkalla; i denna hans förklaring röjer sig
protestantismens anda.
Den ingångna vapenhvilan skulle dock ej blifva långvarig. På
föranstaltan af den outtröttlige d:r Eck beramades tills i Juni
1519 en stor teologisk disputationsakt i Leipzig. De af Eck
ut-gifna teserna voro visserligen närmast riktade mot Luthers
anhängare och kollega vid universitetet i Wittenberg, Carlstadt; men
af deras innehåll framgick tydligen, att egentliga syftet var ett
nytt angrepp mot Luther. Nu ansåg denne fredsfördraget vara
brutet från motståndarnes sida, hvadan han sjelf alltså ej längre
vore förpligtad att tiga stilla. Han tillkännagaf sin afsigt, att
personligen uppträda till sina åsigters försvar mot Eck. »Hittills»
yttrade han till sina vänner, »har striden blott varit en lek, men
nu skall det bryta löst på allvar, och med Guds hjelp skall denna
disputation slå illa ut för den romerska uppblåstheten.»
Den 27 Juni 1519 började det berömda »religionssamtalet» i
Leipzig. Akten öppnades med all den pomp och ståt, som på den
tiden brukade åtfölja dylika i högt anseende stående
ordfaktnin-gar. Hertig Georg af Sachsen, en nitisk papist, hade upplåtit en
rymlig hofsal åt den teologiska envigeskampen; öfver Ecks plats
hängde en bild af St. Georg, drakbetvingaren. Ett talrikt
auditorium, till större delen män ur den lärda verlden, hade infunnit
sig; förhandlingarna inleddes med en högtidlig mässa. Först
uppträdde Carlstadt mot Eck; striden dem imellan rörde sig
hufvud-sakligen kring den fria viljan, med anledning af Carlstadts påstå-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
