Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjerde häftet, april - Luther i hans betydelse för vår tid. Af Carl von Bergen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ning; dertill saknade han de erforderliga vetenskapliga
förutsättningarna; men han skilde dock noga mellan det nya testamentets
»rätta större hufvudböcker» och dess skrifter af ringare
tillförlitlighet och värde. Redan är 1519 fränkände han andra
Mackabeer-boken i gamla testamentet och Jakobs bref i det nya kanonisk
giltighet. Senare kallar han det nämda brefvet »eine rechte
stro-herne Epistel»; »den som kan förlika denna epistel med Paulus»,
utbrister han, »på honom vill jag sätta min doktorsbarett och låta
honom utskämma mig som en narr!» Men äfven Pauli bref äro i
hans tycke här och der alltför litet stickhaltiga i bevisningen.
He-breerbrefvet anser han hvarken vara skrifvet af Paulus eller af
någon annan bland apostlarne; äfven bestrider han riktigheten af
brefvets tankegång. Judæ bref, ett utdrag’; ur Petri skrifter, är
»en onödig epistel.» Om Uppenbarelseboken förklarar han rent
ut: »Mig felas i denna bok mer än ett, hvadan jag hvarken kan
hålla henne för att vara apostolisk eller profetisk. Min ande kan
ej skicka sig uti den boken, och detta år mig orsak nog till att
ej akta henne högt.» Han ville, säger han, endast hålla sig till de
nytestamentliga böcker, som stälde honom Kristus klart och tydligt
för ögonen.
Men ej blott i hvad som rörde den enskildes samvetsställning
till bibeln, utan äfven när frågan gälde de kyrkliga dogmernas
rimlighet, hördes Luther under lång tid vädja till »förnuftets»
utslag. Den katolska läran om brödets och vinets förvandling i
nattvarden förkastade han, såsom stridande »både imot skriften och
förnuftet» Påfven förebrår han, att denne ännu aldrig
öfvervun-nit en motståndare »genom skriften eller förnuftet», utan städse
blott genom våld; de påfviskes predikan är ej blott obiblisk, utan
derjemte »rakt motsatt allt förnuft.» Och då, efter dagen i Worms,
några hans vänner frågade honom, om det vore sant, att han
förklarat sig ej vilja gifva vika, så framt han ej blifvit vederlagd
genom bibeln, svarade han: »ja, eller genom tydliga och solklaro
fomuftsgrunder.»
Flertalet af de ortodoxa »centraldogmemas» oförenlighet med
förnuft och tankelagar har Luther klart insett och mångfaldiga
gånger öppet uttalat. Märkliga yttranden af honom i denna
riktning, t. ex. om den kyrkliga arfsynds- och satisfaktionsteorien,
anföras af Lang. Alla dessa s. k. »renläriga» trossatser,
vrångbilderna af Kristi egen och det nya testamentets kristendom, de
onjutbara stenar, som i våra kyrkor och skolor bjudas de andligen
hungrande i stället för evangelii närande spis — de hade då ej
ännu, så länge han blef sin egen utgångspunkt trogen, fördunklat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
