Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet, maj - Arbetarerörelsen i Sverige, dess utveckling och framtidsutsigter. Af Axel Krook
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vet eller förstår, är i det allmänna svag, om han än lyfter ett
stort städ på rak arm. Men det allmännas börda är tung. Vi
bereda oss nu till att bära henne — och vi skola ej tillåta någon
att förhindra oss derifrån, när vi finna tiden vara inne.» Laboulaye
säger också: »Utspridom upplysningen, ju mera folket undervisas,
desto mera skall sanningen bli allena rådande. På detta sätt
skola vi lyckas tygla lidelserna, hvilka hittills fördröjt frihetens
ankomst Ett märkligt fenomen är det derför äfven, att arbetarne
inom föreningarna i de flesta fall redan nu förlorat det radikala
gry, som annars utmärker de klasser, hvilka vilja vinna makt
och anse sig stå för lågt nere på den sociala stegen; det är deras
sträfvande efter sjelfbildning, som gjort denna förändring. Men
på samma gång som den passionerade fikenheten efter att taga,
hvad man saknar, utplånats, har den sant demokratiska andan
utvecklats, hvilken vill rättvisa och jemlikhet, för att göra
samhällets frihet till en sanning. »Vi gå», säga de med nämde förf.,
»med stora steg mot bekämpandet af passionerna; men vi kunna
icke hinna dit utan genom kunskapernas utbredning.» Med stor
forsigtighet och måtta behandlas derför inom föreningarna de
politiska frågorna. Hugskott och fraser kunna naturligtvis inom
dessa kretsar fängsla ännu outvecklade omdömen; men deras
inflytande aftager mer och mer. Och visst är, att den politiske
vagabonden af den art, som i Paris t. ex. kan, äfven i denna
fosterlandets yttersta fara, uppvigla massorna, skall här i landet bränna
sina kol förgäfves. De stilla i landena, de som frukta hvarje
yttring af folkviljan, då det gäller hennes makttillökning, och derför
äfven med oblida ögon se arbetarerörelserna, uppskrämda af
berättelserna om socialisterna i Frankrike, socialdemokraterna i
Tyskland, de radikala i England, carbonari i Italien, hvilka alla partier
hafva arbetsklasserna till sitt politiska material — de kunna således
vara lugna. Associationens ifver efter att ej utsläcka, utan väcka
andan, »för att pröfva all ting och behålla det godt är», efter att
sprida ljus, för att i detta en sann demokrati med varaktig frihet
må på naturlig väg och organiskt utveckla sig, är en lugnande
garanti. Långt ifrån att i politiskt hänseende vara revolutionär,
har arbetarerörelsen i vårt land tvärtom visat sig vara
ordnings-älskande, men derför icke mindre bestämdt fordrande, att
utvidgade politiska rättigheter må medgifvas åt arbetarnes massa, då
denna, såsom hvarje annan klass, visar sig känna deras
förutsättning, skyldigheterna, är ock villig att uppfylla dem.
Det finnes också en mängd frågor, tillhörande den allmänna
lagstiftningens område, hvilka arbetarne en gång skola fordra att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
