Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjette häftet, juni - Svensk historia i svensk roman. Ett bidrag till fäderneslandets litteraturhistoria. 2. Af Carl Silfverstolpe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stiien är alltigenom förträfflig, och hela skildringen framkallar hos
oss den öfvertygelsen, att hvad som här sker, måste i verkligheten
hafva skett just som det för oss framställes. Bland alla dem, som
skrifvit romantiska berättelser ur vår historia, känna vi ingen, som
bättre kan gälla för historisk auktoritet, än Pehr Sparre, och detta,
sammanlagdt med hans öfriga af oss antydda förtjenster inom
denna litteratur, torde rättfärdiga den upphöjda plats bland våra
historiska romanförfattare, som vi låtit honom intaga.
I »Jörgen Krabbe» återfinna vi äfven åtskilliga scener ur
snapp-hanarnes ströftåg. Utan att ega några större anspråk på vårt
beröm, bör dock denna »romantiska skildring» kunna läsas med
nöje, hvartill bidrager en angenäm och behaglig stil, och hvad
den historiska sanningen angår, återgifves Krabbes egen
lefnads-historia enligt det kända förhållandet med undantag af sjelfva
slutet, der författaren låter hans maka utverka hans räddning
undan den dödsdom, konung Carl ådömt honom i följd af de danska
sympatier, man trott honom ega.
Författaren till »Snapphaname», hvilken lyckats bibehålla en
anonymitet som trotsat alla gissningar, har i sin roman likaledes
lemnat några teckningar af dessa röfvarehopar. De omvexlande
händelserna samla sig omkring en svensk-dansk familj, hvilkens
öden på ett underhållande sätt beskrifvas. Den gamle generalen
(Liljenroos) är det danska partiet tillgifven, ehuru han bosatt sig
på sin egendom i Skåne. Efter att hafva deltagit i Kristian IV:s
fälttåg i Tyskland, bidrog han hufvudsakligen till Malmös försvar
imot Gustaf Horn och anförde en del af de trupper, som voro
ämnade att hindra den svenske konungens tåg öfver Balterna. Han
sökte sedermera att bistå snapphaname och understödde dem med
vapen och ammunition, men hans stämplingar blefvo upptäckta
och hans egendom, på konungens befallning, uppbränd. Den svenske
officern, som utförde detta uppdrag, och hvilkens ädelmod
ständigt och jemt framlyser, kommer slutligen i tillfälle att rädda
generalens familj ur den nöd, som framkallats genom åtskilliga
bedrägliga personer, hvilka innästlat sig i generalens hus, och blir
äfven gift med dennes dotter. Talrika äro de äfven tyr, som
författaren låter sina personer genomgå, och om man äfven kan
anmärka, att snapphanames grymhet framkallar åtskilliga obehagligt
vilda scener, utan att kunna motiveras såsom betydelsefulla för
romanens utveckling, torde man dock af det hela erhålla en ganska
trogen historisk bild af dessa upproriske bönder, som alltid lågo
i försåt och öfverföllo hvaije mindre truppstyrka, som visade sig,
men genast drogo sig tillbaka, så snart de sågo sig till antalet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
