Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjette häftet, juni - Svensk historia i svensk roman. Ett bidrag till fäderneslandets litteraturhistoria. 2. Af Carl Silfverstolpe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till sina underhållande skildringar, hvilka kunna anses ega större
betydelse ur kulturhistorisk än ur historisk synpunkt. Vi vilja
derföre ingalunda förringa värdet af de bilder författaren skänkt
oss af såväl konungen som Rabenius, hvilken senare genom’ sin
on-ginela personlighet företrädesvis ådrager sig vår uppmärksamhet;
att Zeipel utförligt och noggrant tecknat de historiska personer,
som i hans romaner erhållit hufvudrollen, derom öfvertygas man
lätt vid en jemförelse med historien sjelf, och detta vårt omdöme
har han äfven rättfärdigat i den skildring af drottning Kristinas
sista år i Rom, som han i en annan roman framstält. I detta
sistnämda arbete, Vasa-åttlingame i Rom, ingår väl icke
egentligen någon del af Sveriges historia, då det ju uteslutande handlar
om Kristinas ensldlta lefnadsöden, sedan hon upphört att såsom
historisk person vara af någon betydelse för vårt land, men det
skall dock alltid inom vår sköna litteratur intaga en värdig platt
vid sidan af hans iörstnämda roman.
Rabenius var en snillrik och oförskräckt man, som genom
sina hntliga svar och qvickheter ådrog sig konungens ynnest
alltifrån deras första möte, då han, såsom komminister i Munktorp,
vid konungens förbifart, klädd i prestdrägt, plöjde sjelf sin åker,
med prediko-konceptet i ena handen och tömmarna i den andra
Konungen fattade snart förtroende för honom, och såsom
gårds-predikant vid Kungsör och sedermera hofpredikant, var him i
tillfälle att meddela konungen sin egen öfvertygelse om den
allmänna vidskepelsen rörande den lede fiendens lekamliga
uppträdande, som den tiden gripit hög och låg. Zeipels roman erbjuder
en i en angenäm stil hållen berättelse om den förfarande makt,
öfvertron på den tiden egde, och bör läsas med nöje af hvar och
en, som älskar dylika kulturskildringar. Begäret att sönderslita
den förlåt, som döljer det tillkommande hade från urminnes tid
framkallat tron på vissa personers öfvernaturliga förmåga i detta
hänseende, hvilken man ansåg dem hafva erhållit genom att förskrift*
sina själar åt mörkrets furste. Man måste häpna öfver det
vanvettiga förföljandet af dessa olyckliga varelser och det är svårt
att tro på sanningen af sådana berättelser, som i denna roman
framställe8, men de äro dock fullt öfverensstämiuande med de
ifrån den tiden ännu bevarade dokumenten.
Då man vet, att det icke var förr än vid närmare femtio års
ålder, som Zeipel började egna sig åt det historiska
roman-skrifveriet, måste man beundra den lifiiga framställningen i hans
berättelser, äfvensom man lätt inser, att allvarliga häfdaforskningar
för dem ligga till grund. Hans karaktärsteckningar lemna väl icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
