Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjette häftet, juni - Svensk historia i svensk roman. Ett bidrag till fäderneslandets litteraturhistoria. 2. Af Carl Silfverstolpe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lifvande, i fall tidsomständigheterna sådant medgåfve, helt och
hållet undanröjda? Hafva vi ej fastmera helt nyligen hört
framdragas bevis för befintligheten af den krassaste djefvulstro och
frodigaste vidskepelse hos ett visst svenskt samfunds medlemmar?
Under sådana förhållanden ligger der makt uppå att rikta svenska
folkets uppmärksamhet på betydelsen af den befrielsekamp, som
inom alla protestantiska länder for närvarande föres mot den
kyrkliga reaktionen med dess samhällsupplösande foster: den
inteUek-tuela och religiösa förvildningen. Det är genom denna tänkandets
och den fria forskningens kamp mot den af kyrkan närda
vidskepelsen som »djefvulen och helvetet drifvits på flykten in i des
skräpvrå af andens rike, der de för närvarande befinna sig. men
från hvilken de vid hvarje politisk reaktion åter titta fram, nyfiket
spejande, om de icke än en gång skola kunna taga den stora vida
verlden i besittning. Men detta skall svårligen lyckas dem, så
länge det värnas om tankens frihet och vetenskapens
sjelfständig-het såsom främsta vilkoret för mensklighetens andliga helsa, ock
det skall blifva dem omöjligt, sedan en utbredd bildning lärt
allmänheten inse, att djefvulsdogmens premisser, i fall de ånyo kunde
i folkmedvetandet inskärpas, skulle än en gång förete samma
kon-sequenser och återföra oss till hexbålens rysliga tider. Detta vilja
säkerligen icke ens de ortodoxa kämpame för djefvulsläran; men
de besinna ej, att historien handlar följdriktigare än de och botar
allmänna villfarelser endast på det sätt, att slägtena få draga de
yttersta konklusionerna ur desamma och lida af deras verkningar.»
(Slutorden i Victor Rydbergs afhandling om Medeltidens magi).
Bland de många romantiska skildringar vi ega om »Lejonet i
Norden» och hans tidehvarf, vilja vi för utrymmets skuld endast i
korthet omnämna de följande: Carl XlLs Page, af L. D(e) G(eer)
(2 delar, Stockholm 1847); Aurora Königsmark och hennes slägt,
tidsbilder ur 17:de och 18:de århundradet, af W. Fr. Palmblad (4
delar, Örebro 1846—49); De sammansvume, eller mord och
kröning, af C. von Zeipel (3 delar, Stockholm 1849); Magnus Stenbock
historisk roman af Pilgrimen (Linköping 1859), äfvensom
Crusen-stolpes romantiserade skildring af Huset Tessin under JSnvcUdd
och Frihetstiden (5 delar, Stockholm 1847—49.)
Författaren till »Carl XH:s Page» har förvärfvat sig ett namn
såsom en af våra utmärktaste stilister, och den språkets renhet och
elegans, som vunno erkännande redan i hans första vittra skrifter,
återfinnas jemväl i denna roman. Här saknas visserligen någon
större och djupare genomförd plananläggning, hvarföre man
måhända lämpligare kan hänföra detta arbete till novellen, men deraf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
