Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjette häftet, juni - Om riddarväsendet. Ur medeltidens kulturhistoria. Af V. E. Lidforss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tillmäta samma värde som åt de förre; men då man erinrar sig
den naivitet, med hvilken de behandla sina ämnen, och huru de
bedöma äfven främmande förhållanden efter sin tids föreställningar,
så länder just sjelfva denna brist på trohet mot det forna och
främmande till bevis för en så mycket större trohet mot deras
egen omgifning och samtid. Medeltidskonsten är ett barn och,
likasom all konst på samma ståndpunkt, liknar hon barnet deruti,
att hon har öga endast för det, som är henne närmast i tid och
rum: det är så t. ex. som hon omkläder Alexander och antikens
andra hjeltar i fullständig riddardrägt, ty alla de hjeltar hon sjelf
kände voro riddare; det är så hon icke tvekar att låta Adams son
Seth citera första Mosebok och på sin faders graf läsa ett Fader
Vår *); och det är slutligen så som på vår tids taflor i
Dalallmogens stugor Josef, der han reser till £gypten och »blir en
herre», framställes med ordnar på bröstet och rökande ur en väldig
sjöskumspipa; ett sådant framställningssätt är visserligen icke rätt
troget mot den historiske Josef, men det är det så mycket mer
mot den ende »herre», konstnären kanske haft tillfälle att se —
länets höfding på 1840-talet
Man kan derföre på nyss anförda grunder i allt som angår
de allmänna och väsentliga dragen af riddarväsendet skänka
samma förtroende åt den samtida dikten som åt krönikorna. Om
vi nu, med ledning af de upplysningar, som ur båda dessa källor
kunna vinnas, söka att åskådliggöra för oss en riddares lif och
följa honom på hans bana ifrån dess början till dess slut, så finna
vi, att vid sju års ålder det unga riddareämnet togs ifrån den
qvinliga vården, för att i stället anförtros till uppfostran åt någon
för tapperhet och andra ridderliga dygder känd herre, under
hvil-kens ledning gossen tidigt bereddes till krigareyrket, som i sjelfva
verket just var riddarens eget Från sju till fjorton år var han
sven, småsven, hofsven; han fick då åtfölja borgherren och
borgfrun på jagt, på resor och besök, uträttade småärenden och
passade upp vid bordet; han skulle uppkasta och locka tillbaka falken,
lära sig att handtera lans och svärd, härda sig i de mest
ansträngande kroppsöfningar och genom denna ständiga verksamhet vänjas
vid krigets mödor och förvärfva den kroppsstyrka, som erfordrades
för att kunna bära den tidens tunga rustning. Föredömet af
någon utmärkt riddare, den der framhölls såsom ett mönster till
efterlikning; väldiga bedrifter och höfviska kärleksäfventyr, som
förtäljdes under de långa vinterqvällarne i den stora, minnesrika
’) Nntivité de N. 8. Jétua-Christ, oti andra delen af Myetéres inédits du quimiéme
8iécle, publiéa par A. Jnbinal. Paria 1837.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
